Min Moleskine reporter

Under den vakna tiden måste jag ha minst ett eller flera projekt igång eller på lut för att hålla tankeverksamheten sysselsatt. Även om jag mest gillar stilla njutbar tid. Beror nog på att den tiden bäst går att nyttja till att tänka, planera och skapa. I dessa #lattepappa dagar rör många, stora som små, projekt barnen och deras välmående. Lämning och hämtning av stortjejen är ett projekt. Fix i hemmet med problemlösning av förvaring, ordning och reda samt underlättande av daglig markservice är ett annat.

Det lite spännande är att när ett problem håller på att få sin lösning kan det, som blixt från klar himmel, komma en lösning på hur ett av barnens leksaker bäst kan lagas. ”Om jag skruvar upp den och böjer på den så borde det fungera”. En sådan blixt kommer från det dolda tänkandet. Det som pågår bakom tankarna som är i fokus. Ett exempel är min kära kaffemaskin som hade fått sig ett läckage. Efter flertalet funderingar under en tid i hjärnkontorets bakre regioner på hur en halvautomatisk espressomaskin med kvarn kan tänkas vara uppbyggd, lagade jag den i bästa Handy Manny-anda en ledig stund. Att säga att jag älskar problemlösning och det abstrakta tänkandet kan nog anses vara en underdrift.

Vad händer när jag inte har hjärnverksamheten igång undrar säkert någon. Det som sker är en stilla undergång av min person. Jag går ner mig en aning helt enkelt. Blir uttråkad och smådeppig. De dagar hjärnkontoret faktiskt tar någon form av semester umgås jag lite extra med mina gitarrer och hoppar upp på en ljudvåg och far till landet ”vara” där de tiotusen ting kan ses. Min egen tanketid med summering och sortering av intryck och tankar. Emellanåt är det ett måste att backa ett par steg och se över vart ett projekt är på väg och vart jag är på väg.

Det skapande sinne som huserar i det ständigt öppna hjärnkontoret är min största tillgång som hjälper mig att se nya vinklar på gamla problem, mönster och beteenden för att inte tala om alla dessa bilder. Rena fotografiska, tecknade eller som metaforer i skrift. Sitter i detta nu och pysslar med flera lite mer konstnärliga projekt som kan tänkas dyka upp framöver. Ett av dem är dessa krönikor jag ständigt skrivit i huvudet sedan gymnasietiden. Tyckte det var dags att börja skriva ner dem nu.

Sammanfattingsvis så är det ett stort plus att jag genom dessa projekt jag sjösätter och genomför lär mig så mycket nytt som jag har användning av i livet och i flera kommande projekt.

För det kommer nya hela tiden, precis som suget, måstet och drivet att skapa aldrig försvinner.
Och om det är en gåva eller en förbannelse tvista de lärde.

Lev väl,
/N

Denna vecka har definitivt gått i sömnbristens tecken. Misstänker att den brutala huvudvärken har sin hemvist där då den lättar betydligt efter lite sömn.

Ida har börjat få tänder och det låter väldigt mycket emellanåt. De som hävdar att det inte ska göra ont för de små när de börjar få tänder ha nog aldrig haft barn i den åldern.

Fullspäckad vecka på kontoret har det varit men skönt med en avslutande halvdag, idag fredag. Veckan har innehållit mycket handledning, mail och lite webbutveckling. Men mest planerande och filande på nya e-dialogsprogam med mycket research på diverse verktyg och bokning av möten med leverantörer av dessa. Nästa vecka börjar lite extra roligt med ett nytt tillskott till kontoret. Skriver mer om detta i nästa vecka. Se detta som en liten teaser.

Och snart tar pendlingsinfernot slut. Kommer fira den dag jag åker med gröna linjen från Bagis första gången. Hade det varit mer passande med champagne kl 08:00 en vardagsmorgon hade jag bjudit vagnen runt. Just nu tar pendligen, dörr till dörr, cirka 1-1,25 tim. Om SL fungerar vill säga och inte någon olycksalig fått motorstopp eller krockat på E4:an norrut. Då kan pendlingstiden öka radikalt. Eller de gånger när man väljer pendeln och den gamla visan om lövhalka, ishalka, signalfel, vagnfel, spårfel, växelfel, elfel eller något annat passande fel spelas upp som en trasig skiva i högtalarsystemet som gör att ens dag börjar upp till en timme senare. Gröna linjen kommer ta ca en halvtimme. En grym tidsvinst per dag. Och en vinst för familjetiden. Grunden till allt som sker här i livet.

Apropå pendling. Kommit på mig själv flera gånger de senaste veckorna, under mina pendlingssträckor, att stoppa in headsetet i öronen för att lyssna på musik. Och sedan inte starta musiken. Varför då? Rätt skönt med lite ljuddämpning och jag hör garnterat när det ringer. Men ändå. Får vara hyfsat i fred med mina tankar då också.

Soundtracket till denna vecka har innehållit en del Roffe Wikström, The Doors, en hel del bluestips från Paul, soundtracket från den gamla hederliga bluesfilmen Crossroads (inte att föräxlas med fröken Spears misshagliga verk) och Tom Waits. Tom Waits Closing Time är sannerligen balsam för en trött själ en fredagsafton. Ibland med ett glas rött till. Ibland ett glas juice.

I helgen ser jag fram emot helgfrukostar med goda frallor och gott om tid. Lär bli en hel del flyttbestyr och någon långpromenad vore trevlig. På måndag kl 20:00 bänkar vi oss framför femman med hemmablinda ögon och ser på Ullared i jakt på få se gamla bekantingar. Som bror med familj som bor ett par mil därifrån.

Ha nu en härlig helg med lagom mycket twitt or treat och godisätande.

Tack för visat intresse och välkommen åter!
Lev väl,
/N