Sedan milleniumskiftet har ett paradigmskifte, märkbart för var och en, varit under rörelse och utveckling. Egentligen tog skiftet sin början redan vid nittiotalets start genom vår påbörjade vandring in i det renodlade informationssamhället från gårdagens industrisamhälle. Detta skifte börjar nu sätta sig och bli en reell del av vår nya vardag och verklighet som kommer att gälla i decennium framöver. Detta är märkbart genom till exempel tillverkningsindustrin förflyttning och tjänstesektorns tillväxt. Det handlar inte längre om att förflytta materia och människor utan om att gemensamt sätta kunskap i rörelse.

Att förflytta människor till bestämda platser för att utföra sitt dagliga värv har länge varit en självklarhet. Idag kan vi se att utvecklingen återgår allt mer mot det självförsörjande hushållet genom att effektivisera försörjningen likt hushållen i bondesamhället. När industrisamhället gjorde sitt intåg delades tiden upp i arbetstid och fritid från att all tid varit, vad vi kan kalla för, försörjningstid. All den vakna tiden gick åt att planera det som skulle sås, odlas och skördas för maximal utdelning som i sin tur omsattes till ett uppehälle. I och med att fabrikerna med sina ångvisslor blev verklighet förflyttades det dagliga göromålen som sörjde för uppehället till en specifik fysisk plats. Inte sällan vid ett rullande band. Detta gjorde det nödvändigt att helt enkelt dela in sin tid i just arbetstid och fritid. Vilket vid närmare eftertanke inte är helt naturligt utan en konstlad företeelse sett till skeenden i naturen.

Nu ser vi en utveckling där vi återigen kan utföra våra uppgifter där vi är för stunden. Vilket gör oss alla otroligt effektiva då den fysiska förflyttingen av materia och människa är en onödig tidstjuv. Den tid det tar att ta sig från punkt A till B kan istället användas till produktiv och inkomstbringande verksamhet. Även vid längre förflyttningar är det, på samma effektiva vis, möjligt att utföra sina uppgifter under färd mot mötesplatser som till exempel konferens eller utbildning. Man är inte längre låst vid en oumbärlig arbetsmodul som fysiskt står fast på en arbetsplats med stämpelklocka. Nu är det istället nyttan och resultat som ligger till grund för värderingen. Inte den nedlagda tiden. Då kan inte heller tiden stå för hela prissättningen utan det är själva nyttan av resultatet som ska värderas. Ett exempel på det är att vi nu tillsammans lägger ner tid för att utveckla och förbättra de verktyg som används.

Detta innebär också att vi frångår den tid då tillverkningen av verktygen ägdes av få till att nu tillsammans genom användning ta fram nya och förädla de befintliga verktyg vi behöver för att uppbringa vårt uppehälle. Vi som individer går från att tillhöra till att deltaga. Från att gå brevid varandra i raka led stannar vi upp och integrerar våra led och möts vilket tar oss än längre och ger stark grogrund till nya innovationer med nya intjäningsmöjligheter i den nya vardagen. Medlen finns inte längre att inhämtas i själva ägandet av tillverkningen och verktygen. Medlen kommer finnas i att kunna hantera, underhålla och utveckla verktygen. Och detta gör vi alla tillsammans. Istället för att en liten elit styr kommer nu alla som deltar att styra framtiden. De som inte deltar kommer fortsatt att gå i sina allt mer trånga led och bara ta del av fragment av alla utvecklande möten som sker runtomkring dem.

För att kunna deltaga på ett bra vis och tillföra sin del av helheten behöver man kunna samtala och göra sig förstådd i den nya tiden. Detta kommer, och är, A och O för den tid som råder. Det handlar om kommunikation och utbyte av erfarenheter. Det handlar om faktiska människor som faktiskt möts och delar med sig av sina egna upplevda erfarenheter. Och för att förstå det som sker behöver vi förstå människans önskan om att kommunicera, göra sig förstådd och vara delaktig av en helhet.

Detta är inledningen på bloggserien – Det fruktbara samtalet – som kommer växa fram här på prosaisten.se under sensommar och höst. Kom gärna med kommentarer och nya infallsvinklar och synsätt i kommentarsfältet nedan. Undertecknad för gärna samtal i ämnet i föreläsningsform och i diskussioner i flöden och kommentarer.

Väl mött och lev väl,

/N

Tittade på twännen Brit Stakstons medverkan i svt’s morgonsoffa denna morgon där Trafikverkets personaldirektör Viveka Dahl, medvetet eller inte, fick agera talesperson för det förlegade tankeparadigmet att den anställde är en robot som enkom ska utföra vad denne blir beodrad att utföra. Som Erik Fors-André skrev i sitt gästbloggsinlägg hos Mindpark behövs en mental revolution hos företagsledningar. Ett Henry Ford citat han återgav där fastnade som ett exempel på gårdagens förhållande anställd-chef:

”Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?” (Henry Ford)

Det är dags att tänka om och börja kommunicera istället för att tala om. Delegera istället för att beodra. Och blickar man tillbaka något är det som Brit framhöll i tv-soffan att det är samma debatt som bedrevs när jobbmobilerna gjorde sina intåg liksom när e-post gjorde sin entré i kontorslandskapen. Rädslan för att de anställda skulle sitta och okynnesringa, massmaila släkt och vänner var stor i början. Men precis som i de flesta nya företelser klarnar bilden ganska snabbt och de som missbrukar sitt förtroende samt missköter sina uppgifter upptäcks ganska omgående och en diskussion med dessa kan tas om varför det är som det är.

För i botten handlar det om förtroendet till sina anställda. En bra chef behöver inte ens fundera på om de anställda ringer, mailar eller surfar bort timmar och dagar på arbetstid. En bra chef har färdiga policies och tydligt givna ramar för vad som gäller. Samtidigt, att kalla det för privatsurfning är kanske inte helt korrekt kan jag tycka. Det handlar snarare om omvärldsbevkaning med korta privata inslag. Att låta de anställda bara sitta och se på all den information som passerar utan att få ta del av den kommer snarare sänka ett företag snarare än att göra det mer inkomstbringade då kunskapen går dem förbi.

Intresset hos den anställde måste finnas men det landar i vad hela debatten hela tiden hamnar: Det handlar om individens ansvar och att det är dags att alla får ta det igen.

Min Moleskine reporter

Under den vakna tiden måste jag ha minst ett eller flera projekt igång eller på lut för att hålla tankeverksamheten sysselsatt. Även om jag mest gillar stilla njutbar tid. Beror nog på att den tiden bäst går att nyttja till att tänka, planera och skapa. I dessa #lattepappa dagar rör många, stora som små, projekt barnen och deras välmående. Lämning och hämtning av stortjejen är ett projekt. Fix i hemmet med problemlösning av förvaring, ordning och reda samt underlättande av daglig markservice är ett annat.

Det lite spännande är att när ett problem håller på att få sin lösning kan det, som blixt från klar himmel, komma en lösning på hur ett av barnens leksaker bäst kan lagas. ”Om jag skruvar upp den och böjer på den så borde det fungera”. En sådan blixt kommer från det dolda tänkandet. Det som pågår bakom tankarna som är i fokus. Ett exempel är min kära kaffemaskin som hade fått sig ett läckage. Efter flertalet funderingar under en tid i hjärnkontorets bakre regioner på hur en halvautomatisk espressomaskin med kvarn kan tänkas vara uppbyggd, lagade jag den i bästa Handy Manny-anda en ledig stund. Att säga att jag älskar problemlösning och det abstrakta tänkandet kan nog anses vara en underdrift.

Vad händer när jag inte har hjärnverksamheten igång undrar säkert någon. Det som sker är en stilla undergång av min person. Jag går ner mig en aning helt enkelt. Blir uttråkad och smådeppig. De dagar hjärnkontoret faktiskt tar någon form av semester umgås jag lite extra med mina gitarrer och hoppar upp på en ljudvåg och far till landet ”vara” där de tiotusen ting kan ses. Min egen tanketid med summering och sortering av intryck och tankar. Emellanåt är det ett måste att backa ett par steg och se över vart ett projekt är på väg och vart jag är på väg.

Det skapande sinne som huserar i det ständigt öppna hjärnkontoret är min största tillgång som hjälper mig att se nya vinklar på gamla problem, mönster och beteenden för att inte tala om alla dessa bilder. Rena fotografiska, tecknade eller som metaforer i skrift. Sitter i detta nu och pysslar med flera lite mer konstnärliga projekt som kan tänkas dyka upp framöver. Ett av dem är dessa krönikor jag ständigt skrivit i huvudet sedan gymnasietiden. Tyckte det var dags att börja skriva ner dem nu.

Sammanfattingsvis så är det ett stort plus att jag genom dessa projekt jag sjösätter och genomför lär mig så mycket nytt som jag har användning av i livet och i flera kommande projekt.

För det kommer nya hela tiden, precis som suget, måstet och drivet att skapa aldrig försvinner.
Och om det är en gåva eller en förbannelse tvista de lärde.

Lev väl,
/N

Igår lördag avnjöt vi en fullomligt härlig afton på Dramatenrestaurangen Frippes och Dramatens uppsättning av Höstsonaten. Härligt magiskt måste jag säga. Hela aftonen började lite lätt kaosartigt med en t-banetåg som havererade vilket gjorde att vi fick tillbringa ca 40 minuter i en t-banevagn i tunneln mellan Skanstull och Medborgarplatsen. Dock mycket underhållande chaufför som på [...]

Igår lördag avnjöt vi en fullomligt härlig afton på Dramatenrestaurangen Frippes och Dramatens uppsättning av Höstsonaten. Härligt magiskt måste jag säga. Hela aftonen började lite lätt kaosartigt med en t-banetåg som havererade vilket gjorde att vi fick tillbringa ca 40 minuter i en t-banevagn i tunneln mellan Skanstull och Medborgarplatsen. Dock mycket underhållande chaufför som på bästa vis försökte informera läget på sitt alldeles speciella vis. Oförglömliga fraser som ”…de försöker starta om hela tåget framför från grunden, ja hela tjofaderittan…”, ”… vi väntar på montörerna ska komma och reparera tåget framför…”, ”…vi hoppas de är så snabba och duktiga som vi vill att de ska vara…”, ”…nu är de här så nu är vi närmare än längst…”. Vi tog vår tillflykt så snart vi kommit ut från t-banan till en taxi vid Medborgarplatsen som tog oss till Frippes.

Dramatenrestaurangen Frippes

Vi kom precis lagom för att säga hej till de närmsta deltagarna vid bordet av #matoteater och äta en mycket god varmrätt. Helstekt ankbröst med kryddig rödvinssky, jordärtskockspuré samt friterade svartrötter med ett gott glas rött till. #matoteater är en tweetup förtjänstfullt anordnad av @DRAMATEN s @MonaWallin där inbjudan gått ut via twitter. Ett utmärkt vis att använda twitter på.

Höstsonaten sceneri

Själva uppsättningen av Ingmar Bergmans Höstsonaten var fullkomligt underbar. Marie Göranzon, Maria Bonnevie, Livia Millhagen och Johan Holmberg gör föreställningen otroligt starkt och bra. Musik, scenerier och effekter skapar ett riktig hårt, avskalat och känslofyllt rum som vibrerar av spänningen mellan huvudkaraktärerna Eva och Charlotte. Rummet rymmer också små inslag av värme och komik som lättar upp på vägen mot den oundvikliga krocken mellan mor och dotter. Livia och Johans karaktärer Helena och Viktor fyller skickligt ut scenen till en helhet med minnesbilder och känsloryttringar som anas precis under ytan.

Har ni möjlighet så gå och se Stefan Larssons uppsättning av Höstsonanten.

Tack @MonaWallin för en härlig helkväll! Nästa gång följer vi med på lite vin och trevligheter efteråt. Hoppas på fler #matoteater.

Chopin Prelude No.2 In A minor Op. 28 - Höstsonaten – Spotifylänk

Lev väl,
/N

Denna veckan har varit galet jobbig. Fick min dator stulen ur bilen på parkeringen utanför kontoret i tisdags kväll. Det känns som ett hus har brunnit ner för allt fanns det inte backup på. Men det mesta tror jag. Det hela blir dessutom lite värre av att jag aldrig, aldrig lämnar min väska i bilen i vanliga [...]

Denna veckan har varit galet jobbig.
Fick min dator stulen ur bilen på parkeringen utanför kontoret i tisdags kväll. Det känns som ett hus har brunnit ner för allt fanns det inte backup på. Men det mesta tror jag. Det hela blir dessutom lite värre av att jag aldrig, aldrig lämnar min väska i bilen i vanliga fall. Har burit med mig mina väskor på alla de konstigaste ställena man kan tänka sig men i tisdags blev den kvar i bilen av någon anledning under insynsskyddet. Det grämer mig. Antingen hade de tur och chansade eller stod på vakt och såg oss lägga in Jessicas väska med kläder.

Brottsplatsen är alltså Hovslagargatan 5 vid Nybrokajen.
Tänkte publicera det som blev stulet här utifall att det skulle hjälpa att få tillbaka datorn. Eller ja, främst hårddisken.

Det som blev stulet var alltså:
En HP Mini Note PC 2133/FU345EA
Med smårepig skärm efter tangentbordet
2 gb internminne
120 gb Hårddisk
Bluetooth
Produktnummer: FUE345EA
Serienummer börjar med: CNU8361
Tillhörande laddare.
Svart HUAWEI E220 USB Modem med Tre logotyp. (Direkt spärrat givetvis)
Laddkabel till iPhone
iPhone strömadapter
Svart Golla väska med vi tribal tryck på model mini dator.
Svart USB Flashminne Sandisk 8 gb.

Någon som springer på en sådan annons på blocket.se, tradera.se eller liknande får hemskt gärna kontakta mig här eller ringa Polisens tipstelefon på 114 14, de är jättetrevliga där måste jag säga, eller använda deras webbtjänst.

För övrigt den kvällen var det premiär för mig att besöka Dramaten vilket var jättetrevligt. Drömmen om herrön var kanon som lämnade en hel del tankar och eftertänksamhet.

Veckan har dessutom varit småhektisk med äldsta dottern magsjuk och den yngsta dottern som håller på att få tänder med allt vad det innebär. Lite sömn, mycket jobb och mycket mys med barnen för att få kraft. Bilinbrottet och stölden av datorn har sänkt mig mycket mer än jag trodde. Mått riktigt dåligt denna vecka men börjar pigga på mig. Har tagit alla åtgärdar jag kan gällande datorn. Prata med försäkringsbolaget angående det stulna är kvar på todo-listan. Har blivit lidande med missade öppettider i samband med kräkande barn mm.

Hade seriösa planer på att börja skriva mer jobbrelaterat och professionellt här denna veckan men skjuter på det en vecka eller två.

Med Januari-Tweetupen går det jättebra. 45 stycken är vi som träffas på fredag.

Hoppas i alla fall att din vecka har varit något bättre än min.

Lev väl,
/N

Då var ytterligare en vecka lagd till handlingarna och ytterligare en ring till lagd bland de övriga årsringarna. Av den sistnämnda anledningen har vi idag söndag haft lite trevligt folk på besök som vi fyllt med diverse sockerstinna bakverk till kaffe och prat. Får inte glömma att tacka för uppvaktningen, kort och presenter jag fått [...]

Då var ytterligare en vecka lagd till handlingarna och ytterligare en ring till lagd bland de övriga årsringarna. Av den sistnämnda anledningen har vi idag söndag haft lite trevligt folk på besök som vi fyllt med diverse sockerstinna bakverk till kaffe och prat. Får inte glömma att tacka för uppvaktningen, kort och presenter jag fått idag. Tack alla!

Denna veckan var också årets första arbetsvecka om än lite rumphuggen. Att mjukstarta året har varit trevligt för vintertrött hjärnkontor. Har också blivit vän med både spikmatta och spikkudde. Trevligt för både kropp och själ.

Idag är det också premiär för Matlyckas första leverans av deras matpåse. Ska bli mycket intressant att se hur det blir denna veckan. Rapport kommer nästa helg.

Apropå rapporter lovade jag på Twitter att återkomma om vad jag tyckte om Kvibille Ädelost smaksatt med Glögg. Till en början fanns en ton av glögg i smaken som avtog ganska snabbt. Kändes mer som osten var parfymerad av glögg. I övrigt var den precis lika god som en Kvibille Ädelost alltid är.

På tisdag är det premiär för undertecknad gällande Dramaten besök. Lyckats komma över ett par biljetter till Killinggängets Drömmen om Herrön. Ska bli hur kul som helst på flera vis. Länge velat gå och se en pjäs på nationalscenen och dessutom velat se Killingänget live länge. Tvvå flugor i en liten smäll. Samlar just Killinggängets produktioner med Aftonbladet.

Lev väl,
/N