Sedan milleniumskiftet har ett paradigmskifte, märkbart för var och en, varit under rörelse och utveckling. Egentligen tog skiftet sin början redan vid nittiotalets start genom vår påbörjade vandring in i det renodlade informationssamhället från gårdagens industrisamhälle. Detta skifte börjar nu sätta sig och bli en reell del av vår nya vardag och verklighet som kommer att gälla i decennium framöver. Detta är märkbart genom till exempel tillverkningsindustrin förflyttning och tjänstesektorns tillväxt. Det handlar inte längre om att förflytta materia och människor utan om att gemensamt sätta kunskap i rörelse.

Att förflytta människor till bestämda platser för att utföra sitt dagliga värv har länge varit en självklarhet. Idag kan vi se att utvecklingen återgår allt mer mot det självförsörjande hushållet genom att effektivisera försörjningen likt hushållen i bondesamhället. När industrisamhället gjorde sitt intåg delades tiden upp i arbetstid och fritid från att all tid varit, vad vi kan kalla för, försörjningstid. All den vakna tiden gick åt att planera det som skulle sås, odlas och skördas för maximal utdelning som i sin tur omsattes till ett uppehälle. I och med att fabrikerna med sina ångvisslor blev verklighet förflyttades det dagliga göromålen som sörjde för uppehället till en specifik fysisk plats. Inte sällan vid ett rullande band. Detta gjorde det nödvändigt att helt enkelt dela in sin tid i just arbetstid och fritid. Vilket vid närmare eftertanke inte är helt naturligt utan en konstlad företeelse sett till skeenden i naturen.

Nu ser vi en utveckling där vi återigen kan utföra våra uppgifter där vi är för stunden. Vilket gör oss alla otroligt effektiva då den fysiska förflyttingen av materia och människa är en onödig tidstjuv. Den tid det tar att ta sig från punkt A till B kan istället användas till produktiv och inkomstbringande verksamhet. Även vid längre förflyttningar är det, på samma effektiva vis, möjligt att utföra sina uppgifter under färd mot mötesplatser som till exempel konferens eller utbildning. Man är inte längre låst vid en oumbärlig arbetsmodul som fysiskt står fast på en arbetsplats med stämpelklocka. Nu är det istället nyttan och resultat som ligger till grund för värderingen. Inte den nedlagda tiden. Då kan inte heller tiden stå för hela prissättningen utan det är själva nyttan av resultatet som ska värderas. Ett exempel på det är att vi nu tillsammans lägger ner tid för att utveckla och förbättra de verktyg som används.

Detta innebär också att vi frångår den tid då tillverkningen av verktygen ägdes av få till att nu tillsammans genom användning ta fram nya och förädla de befintliga verktyg vi behöver för att uppbringa vårt uppehälle. Vi som individer går från att tillhöra till att deltaga. Från att gå brevid varandra i raka led stannar vi upp och integrerar våra led och möts vilket tar oss än längre och ger stark grogrund till nya innovationer med nya intjäningsmöjligheter i den nya vardagen. Medlen finns inte längre att inhämtas i själva ägandet av tillverkningen och verktygen. Medlen kommer finnas i att kunna hantera, underhålla och utveckla verktygen. Och detta gör vi alla tillsammans. Istället för att en liten elit styr kommer nu alla som deltar att styra framtiden. De som inte deltar kommer fortsatt att gå i sina allt mer trånga led och bara ta del av fragment av alla utvecklande möten som sker runtomkring dem.

För att kunna deltaga på ett bra vis och tillföra sin del av helheten behöver man kunna samtala och göra sig förstådd i den nya tiden. Detta kommer, och är, A och O för den tid som råder. Det handlar om kommunikation och utbyte av erfarenheter. Det handlar om faktiska människor som faktiskt möts och delar med sig av sina egna upplevda erfarenheter. Och för att förstå det som sker behöver vi förstå människans önskan om att kommunicera, göra sig förstådd och vara delaktig av en helhet.

Detta är inledningen på bloggserien – Det fruktbara samtalet – som kommer växa fram här på prosaisten.se under sensommar och höst. Kom gärna med kommentarer och nya infallsvinklar och synsätt i kommentarsfältet nedan. Undertecknad för gärna samtal i ämnet i föreläsningsform och i diskussioner i flöden och kommentarer.

Väl mött och lev väl,

/N

Tittade på twännen Brit Stakstons medverkan i svt’s morgonsoffa denna morgon där Trafikverkets personaldirektör Viveka Dahl, medvetet eller inte, fick agera talesperson för det förlegade tankeparadigmet att den anställde är en robot som enkom ska utföra vad denne blir beodrad att utföra. Som Erik Fors-André skrev i sitt gästbloggsinlägg hos Mindpark behövs en mental revolution hos företagsledningar. Ett Henry Ford citat han återgav där fastnade som ett exempel på gårdagens förhållande anställd-chef:

”Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?” (Henry Ford)

Det är dags att tänka om och börja kommunicera istället för att tala om. Delegera istället för att beodra. Och blickar man tillbaka något är det som Brit framhöll i tv-soffan att det är samma debatt som bedrevs när jobbmobilerna gjorde sina intåg liksom när e-post gjorde sin entré i kontorslandskapen. Rädslan för att de anställda skulle sitta och okynnesringa, massmaila släkt och vänner var stor i början. Men precis som i de flesta nya företelser klarnar bilden ganska snabbt och de som missbrukar sitt förtroende samt missköter sina uppgifter upptäcks ganska omgående och en diskussion med dessa kan tas om varför det är som det är.

För i botten handlar det om förtroendet till sina anställda. En bra chef behöver inte ens fundera på om de anställda ringer, mailar eller surfar bort timmar och dagar på arbetstid. En bra chef har färdiga policies och tydligt givna ramar för vad som gäller. Samtidigt, att kalla det för privatsurfning är kanske inte helt korrekt kan jag tycka. Det handlar snarare om omvärldsbevkaning med korta privata inslag. Att låta de anställda bara sitta och se på all den information som passerar utan att få ta del av den kommer snarare sänka ett företag snarare än att göra det mer inkomstbringade då kunskapen går dem förbi.

Intresset hos den anställde måste finnas men det landar i vad hela debatten hela tiden hamnar: Det handlar om individens ansvar och att det är dags att alla får ta det igen.

Vi har på byrån jag jobbar på gjort en undersökning som vi nu äntligen har släppt ut till verkligeheten. Det är en Benchmark där Sveriges ledande marknadsavdelningar fått svara på frågor om hur de använder och ser på Sociala medier i sitt kommunikativa arbete. Vår VD Christer Soelberg har tillsammans med oss skrivit en Executive Summary med [...]

Vi har på byrån jag jobbar på gjort en undersökning som vi nu äntligen har släppt ut till verkligeheten.
Det är en Benchmark där Sveriges ledande marknadsavdelningar fått svara på frågor om hur de använder och ser på Sociala medier i sitt kommunikativa arbete.
Vår VD Christer Soelberg har tillsammans med oss skrivit en Executive Summary med slutsatser och åtgärdsförslag.

Läs hela Executive Summary här

Har haft två sjukdagar. Eller mer riktigt jobbat hemma 1½ dag cirka. Enda sättet att få bort huvudvärken var att jobba eller vila. Magen gjorde det nödvändigt att vila plant. Idag tog jag vilandet på lite mer allvar så tillvida att jag skaffade iVideoCamera samt Bambuser apparna till iPhonen. Lagom aktivitet med mening i en [...]

Har haft två sjukdagar. Eller mer riktigt jobbat hemma 1½ dag cirka. Enda sättet att få bort huvudvärken var att jobba eller vila. Magen gjorde det nödvändigt att vila plant. Idag tog jag vilandet på lite mer allvar så tillvida att jag skaffade iVideoCamera samt Bambuser apparna till iPhonen. Lagom aktivitet med mening i en soffa. Passade också på att se Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Olycksfågeln under tiden på svtplay i teliaboxen.

iVideoCamera appen gjorde min iPhone 3G utan videoinspelningsmöjligheter till en liten videokamera. Blev nästan en 3GS, för 7 kr. Testade i min ensamhet att filma lite. När barn och sambo kom hem filmade jag minstingen, tryckte på Share Video därefter Email Video och ett par minuter senare hade farbror, farmor och farfar varsina mail innehållande rörlig bild på brorsdotter/barnbarn. Fantastiskt egentligen.

Dessutom går det med samma enkla förfarande att dela till många andra tjänster som Vimeo, TwelveSeconds, Twitter, Flickr, Facebook och YouTube. Även en liten FTP Transfer funktion som möjliggör överföring över wi-fi nätverket. Man får en ip-adress att knappa in i sin webbläsare på sin dator som gör att man hamnar i iVideoCameras egna lilla FTP Server. Smidigt. Och kul.

När leklustan var slut var det dags för nästa test. Bambuser. Makalöst roligt. Ska bara komma på en nytta med den för mig. Verkligen skoj att man kan sända live över nätet var man än är med lite hyfsad 3G täckning. Imponerande enkelt att använda. Gjorde en liten sida här i mitt digitala högkvarter. Sedan får vi se vad vi kan tänkas använda den till.

Gjorde ett par småtester som jag inte tyckte var något direkt att spara för eftervärlden.

Apropå iPhone småtittade jag på handbollen i den på http://mobil.nyhetskanalen.se/handboll medan jag nattade Ida. Multitasking.

Lev väl,
/N