Rösta i YABA!
Visit http://www.ipligence.com

Om tiden

20140518-234909.jpg

Inte en evighet bort finns den stund du lever nu. Den finns faktiskt här och nu. De där storslagna planerna du ständigt skissar och ritar upp som ska infrias i framtiden, de är inte mycket värda om du inte ens kommer dit. Det är helt enkelt dumt att bara se tiden du har just nu som en tid du ska ta dig igenom för att nå målet. För hur du än vrider och vänder på det är målet oåterkallerligt satt. Och hur mycket du än önskar så är det faktiskt inte på dina villkor målet kommer att infrias.

Det du har är här och nu. Och det är faktiskt något mer än en passage. Själv har jag med nosen i backen klarat av varje dags utmaningar av logistik, arbete och hushållsskötsel utan att se vad som händer här och nu. Det är inte en upplyftande tanke då jag sedan flera år har haft som mål att just att se vad som händer här och nu. Att se människorna runt omkring mig som håller mig kär. Att inte se dagen som går som en passage mot ett eget mål utan som en unik och fantastisk dag. Att ta en minut extra för att se blommorna vid trottoarkanten, molnens formationer och allt det vackra i havets försiktiga krusningar en drömlik sommardag i juni.

Det är helt ofrånkomligt att med nosen i backen ta sig fram utan att man slår i någonting på vägen. Och det får livet att skälva till. Det positiva är att man lär sig lyfta blicken. Från backen mot molnens formationer vidare mot ens underbara barns stora förväntningsfulla leenden. Det är då prioriteringarna ändras. Tiden blir mer värdefull när man inser vad man missar med nosen i backen. När trötta ”Men inte nu, om en liten stund, jag ska bara…”-kommentarer till barnen per automatik kommer har jag börjat tänka om. Vad är det jag säger och finns det något så viktigt att det inte går att prioritera om tiden något för att lyssna just här och nu på vad dessa underbara barn säger?

För på det stora hela står jag inte med armarna i en patient och utför en livsavgörande operation. Det är få saker i världen som är så tidskritiska att man inte kan ge den där blomman vid trottoarkanten en minut eller sina barn ett par minuter extra. Det är faktiskt inte värre än när en kollega kommer och stör på samma vis med en fråga om något pågående projekt. Och det de underbara barnen har att säga gäller allt som oftast ett väldigt stort projekt; livet.

Det som pågår just här och nu.

Lev väl min vän,
/N

(Bilden är från vår #älskadeträdgård tagen 18 maj 2014 då jag tog mig tiden att se det vackra i en vårbukett Bellis i gräsmattan.)