Rösta i YABA!
Visit http://www.ipligence.com

Tacksamhet 2014

20140514-235821.jpg

Vissa dagar går förbi utan notis. Andra dagar får livet att stanna till. Vissa dagar får livet att helt stanna upp.

Dagar som livet helt stannat upp för mig är dagarna då tjejerna kom till världen. När min mor gick bort. När min farfar gick bort. När mormor och morfar gick bort. Och morbröderna. När jag fått besked om sjukdom hos anhörig.

När jag träffade Anna första gången stannade också livet helt. Det var i och för sig en kväll. Men det som får livet att obevekligt att stanna upp lämnar onekligen spår. Spår att vårda som minnen. Spår av sorg och spår av glädje.

Men en gemensam nämnare är nästintill alltid tacksamheten. Tacksam för tid man delat med någon som gått bort. Tacksam för att man funnit sin livs kärlek. Tacksam för nytt liv. Tacksamhet är lätt att ta för givet. Det krävs nästan alltid något exceptionellt som ger en behövlig örfil för att man ska se det man faktiskt har istället för att jaga de enkla ytliga färdiga lösningarna. ”Om jag bara får det/den/det gjort/ eller sker den eller den händelsen så ordnar sig allt.” De enkla lösningarna finns sällan.

Idag skriver många om Malik och hans värv. Om hans ”hastiga bortgång” som tidningarna skriver i ett första läge när det kommer till något smått tabulagt som självmord. Det är något som för oss utanför den närmsta familjen får livet att stanna till. För brodern Johar och resten av familjen har livet stannat upp helt. Och det lämnar onekligen spår.

Och nu när livet stannat till kan vi se oss omkring och tänka på det vi faktiskt har runtomkring oss att vara tacksamma för. Jag läste precis ett Facebook-inlägg av min gamla musiklärare om den tacksamhet han kände för de kommunala musiklärare som gett hans liv en riktning. Jag passade på att tacka honom för detsamma i en kommentar. För det gör vi nog alla överlag alldeles för lite. När du lägger kransen på någons kista hör den som ligger i tyvärr inte ditt uttryck för din tacksamhet.

För lite mer än en månad sen stannade mitt liv upp helt då jag blev sjukskriven. Kommer skriva mera om detta senare. Men som alltid när det ges tid för reflektion kommer tankarna om tacksamhet. Tacksamhet för alla de saker som vi alla nästan alltid tar för givet. En god hälsa. Servicen med rent vatten i kranen i köket. Att t-banan går. All kärlek vi har i livet. Maten på bordet.

Själv har jag sedan länge försökt att räkna mina ”blessings” varje dag. Och ge uttryck för dem. Framförallt till de jag håller närmast och kära. Och det har givetvis att göra med alla dessa dagar livet stannat till eller till och med upp. För det är lätt att glömma att göra det. Även för mig som faktiskt försöker att göra detta. Att räkna sina ”blessings”.

För nog är det trevligt att tänka på allt bra man har. Och helst när man själv kan välja att göra detta. Utan att livet stannar till eller upp. Att få till tiden att lyfta blicken från vardagens alla utmaningar. Alla lämningar, hämtningar och annan logistik. Det är inte alltid lätt. Men hur man än vänder och vrider på det är vi alla begåvade med samma mängd tid varje dag. Vi har alla 24 timmar till vårt förfogande. Det handlar inte om bristen på tid när du inte hinner med. Det handlar egentligen bara om dina egna prioriteringar. Och alla prioriteringar kan man givetvis inte styra. Även om det finns de som säger att man gör val hela tiden. Om man väljer att rädda en människa från ett brinnande hus en morgon, så väljer man enligt dessa tyckare, att komma försent till jobbet den morgonen. Men det står dig fritt att prioritera din tid. Det är ett faktum.

Det vi alla däremot kan ha olika mycket av är det batteri som ger oss energi och ork att göra det vi prioriterat. På dessa 24 timmar har vi ett batteri med en laddning som ska räcka till allt vi tar oss för. Och som dessutom under dessa 24 timmar ska laddas om. För att det ska finnas energi att klara av nästa 24 timmar.

En dag som denna när livet stannat till kan jag tänka mig att fler än vanligt ligger i sängen innan sömnen gör entré och prioriterar en liten del av sina 24 timmar till att räkna sina ”blessings”. Och somnar med en stilla önskan att den nya dagen inte stannar upp av en ledsam anledning. Möjligen av en glad. Kan också tänka mig att de som gör detta känner en ökad tacksamhet inför de nästkommande 24 timmarna de har till sitt förfogande.

Något jag kan känna tacksamhet för är att du nu har läst hela denna text och därigenom tagit del av mina tankar om tacksamhet. Nu släcker jag ned, prioriterar en liten tid till att räkna mina ”blessings” innan jag skickar mitt god natt-sms till min älskling.

Lev väl min vän,
/N

En av mina blessings jag räknat idag: