Rösta i YABA!
Visit http://www.ipligence.com

Sammanfattning av ett år - 2012

2013 is the year
Tjugohundratolv startar med en ny form av vardag. Varannan-vecka-livet har satt sig sedan ett par månader. Nya utmaningar i det privata livet och i arbetslivet. Saker och ting börjar ordna sig. Rensar, städar och ordnar. En känsla av att allt nog kommer gå bra. Börjar lita på livet. Söker balansen jag en gång hade. Finner den och kommer upp på livets väg ordentligt. Tänker:
”Glöm nu för fan inte detta igen. Balansen. Att lita på livet.”
 

Vaknar av telefonen som ligger på nattduksbordet, surrar och vibrerar. Svarar yrvaket. Brors kontrollerade sakliga röst ljuder:
– Mamma är död.
– Va!?
– Mamma dog inatt. Läkaren är hos pappa just nu. Ambulansen har åkt. De väntar på transport. Vi åker dit nu.


mamma

Samtalet tog slut. Likaså tiden. Syret. Tankarna. Vad händer nu? Vad gör man nu? Vad ska man göra? Vad förväntas man göra? Nu blir det en del att fixa och ordna. Måste åka ned. Mamma borta. Hon hade varit sjuk länge. Men man kan aldrig vara beredd. 60 mil bort sitter far ensam med en läkare som fyller i en preliminär dödsattest på hans livskamrat sedan 40 år. KOL är en grym och långsam sjukdom.
Jag tvingade mig till att börja tänka:
”Glöm nu för fan inte. Balansen. Vägen – lita på livet. Vad som än händer.”

Veckan innan hade jag varit nere med tjejerna och hälsat på mor och far. Det gav stor tröst. Hon fick träffa sina älskade långväga barnbarn. Stortjejen säger att farmor en stjärna i himmelen.
– Hon är alla stjärnors farmor som lagar mat till alla stjärnbarnen.
På nyårsafton sände hon tillsammans med sin mor och Lillasyster en khom loy för farmor. Och vi kommer att baka farmor Seijas goda chokladkakor många gånger. De kakorna som vilka symboliserar min barndoms trygghet.

Året har inneburit många lärdomar. Så väl gamla och återfunna som helt nya. Vår och sommar kretsade mycket kring mor. På begravningen fick jag träffa min älskade släkt som rest långväga. Har under hösten försökt få till en kusinträff då det vore så mycket trevligare att träffas under glädjens flagg istället för sorgens. Men har inte lyckats än. Dock ger jag inte upp. Och det är en av de återfunna lärdomarna. Tiden går vare sig du vill det eller inte och vi bestämmer själva vad vi gör med den. Du kan gå med eller stanna upp i stunden ett tag och ta vara på den. Även den gamla lärdom som fått än mer styrka är givetvis: Ge aldrig upp. Det löser sig på något vis. Det stärker även livsmottot jag aldrig får glömma: Lita på livet.

Själsligt
Från att ha tänkt: Vad skönt det vore om jag fick en ärlig chans att visa vad jag går för. Tänker jag numera: Nu ska jag ge dem en ärlig chans att visa vad de går för. För jag vet vad jag går för. En mycket stärkande och nyttig lärdom. Därför gick jag in i en turbulent tid i arbetslivet med ett lugn och gott mod: Nu får de visa vad de går för. Det är ju inte bara jag som ska utvärderas. Det handlar om att ge och ta. Det är så det fungerar. Har också adresserat en annan tankevurpa jag noterat i livet och bestämt för att göra någonting åt det. Det är lätt att börja ha jobbet som utgångspunkt när man i det vardagliga livet försöker få ihop dagarna. Jag har sedan någon månad eller två börjat styra över och utgå från barnen. Från familjen. Från hon med stort H. För det kommer göra mig bättre på flera plan. Mer skärpt. Mer kreativ. Än mer trygg.

Riktar också ett stort varmt tack till Joakim Jardenberg som gav mig den otroligt generösa möjligheten att åka till #SSWC 2012 genom att bjuda på biljett och boende. Det var precis en insikt i en exakt rätt tid. Vilse i själ och världen något upp-och-ned behövdes denna injektion av ren kunskap och känsla av tillhörighet till något större. Jag hittade hem i en kaosartad tid och träffade nya vänner för livet. Kärlek och Kudos Jocke. Hoppas vi ses på SSMX 2013.

Tjugohundratretton kommer, hur det än går, bli ett fantastiskt år. Jag och far har kommit än närmare varandra. Vi börjar året med Jerry Williams avskedskonsert på Cirkus och finalen i hockey-VM som går av stapeln i Globen i maj. Känns riktigt bra. Har fortfarande nära till minnet när vi såg Leonard Cohen tillsammans i Globen för ett par år sedan. På mitt initiativ. En konsert som fortfarande betyder mycket för mig på många plan. Precis som Pearl Jam’s fantastiska spelning tjugohundratolv. Där jag även träffade en gammal kär vän från förr. Med bra vänner märks inte att tid har förflutit sedan senast man sågs. Älskar det.

SSMX #tweetupsthlm

Tjugohundratretton betyder fler #tweetupsthlm som gett och ger mig så otroligt mycket. Tjugohundratretton betyder SSMX som jag tillsammans med Caroline Björkgren arrangerar. Bitarna börjar falla på plats. Jag hoppas även få möjligheten att slutföra mitt och Johanna Nilssons projekt vi påbörjade förra året. Nya tag!

Kärlek
Tjugohundratolv kunde inte haft en bättre avslutning. Mycket kärlek med många nya vänner jag hoppas få träffa snart igen. Avstampet tillsammans med Hon jag inte trodde fanns visar återigen att hjärtat har rätt när det ständigt viskar: Ta det lugnt. Du kan lita på livet.
Balans
 

  • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

    Killkram!

  • http://twitter.com/Carnebro Anna-Carin Carnebro

    Vad fint skrivet Niklas. Vad glad jag är för din skull. 

  • http://www.facebook.com/kristian.mehlum Kristian Mehlum Lie

    Vi må sees mer. Gleder meg til SSMX :)
    Mehlum

  • niklasdahlqvist

    Tack fina du! Kram!

  • niklasdahlqvist

    Killkram!

  • niklasdahlqvist

    Enig!