Rösta i YABA!
Visit http://www.ipligence.com

Att leva med ett skapande sinne

Hjärnkontoret jag besitter har inte förstått det där med reglerade arbetstider. Det är ständig full verksamhet mellan skrivborden och tankehögarna. Intensiteten kan det skilja på något. Men alltid minst en tanke vaken och två problem som löses samtidigt och en att göra hög på lut. Nattskiftet jobbar allt som oftast tyst och stilla vilket ger det fysiska maskineriet chans till återhämtning. Att komma på i sömnen att man glömt att lägga anteckningsboken på nattduksbordet kan ge upphov till dålig sömn. Det kan ju komma en bra idé eller lösning som kan försvinna om den inte direkt förevigas i skrift.
Min Moleskine reporter

Min Moleskine reporter

Under den vakna tiden måste jag ha minst ett eller flera projekt igång eller på lut för att hålla tankeverksamheten sysselsatt. Även om jag mest gillar stilla njutbar tid. Beror nog på att den tiden bäst går att nyttja till att tänka, planera och skapa. I dessa #lattepappa dagar rör många, stora som små, projekt barnen och deras välmående. Lämning och hämtning av stortjejen är ett projekt. Fix i hemmet med problemlösning av förvaring, ordning och reda samt underlättande av daglig markservice är ett annat.

Det lite spännande är att när ett problem håller på att få sin lösning kan det, som blixt från klar himmel, komma en lösning på hur ett av barnens leksaker bäst kan lagas. ”Om jag skruvar upp den och böjer på den så borde det fungera”. En sådan blixt kommer från det dolda tänkandet. Det som pågår bakom tankarna som är i fokus. Ett exempel är min kära kaffemaskin som hade fått sig ett läckage. Efter flertalet funderingar under en tid i hjärnkontorets bakre regioner på hur en halvautomatisk espressomaskin med kvarn kan tänkas vara uppbyggd, lagade jag den i bästa Handy Manny-anda en ledig stund. Att säga att jag älskar problemlösning och det abstrakta tänkandet kan nog anses vara en underdrift.

Vad händer när jag inte har hjärnverksamheten igång undrar säkert någon. Det som sker är en stilla undergång av min person. Jag går ner mig en aning helt enkelt. Blir uttråkad och smådeppig. De dagar hjärnkontoret faktiskt tar någon form av semester umgås jag lite extra med mina gitarrer och hoppar upp på en ljudvåg och far till landet ”vara” där de tiotusen ting kan ses. Min egen tanketid med summering och sortering av intryck och tankar. Emellanåt är det ett måste att backa ett par steg och se över vart ett projekt är på väg och vart jag är på väg.

Det skapande sinne som huserar i det ständigt öppna hjärnkontoret är min största tillgång som hjälper mig att se nya vinklar på gamla problem, mönster och beteenden för att inte tala om alla dessa bilder. Rena fotografiska, tecknade eller som metaforer i skrift. Sitter i detta nu och pysslar med flera lite mer konstnärliga projekt som kan tänkas dyka upp framöver. Ett av dem är dessa krönikor jag ständigt skrivit i huvudet sedan gymnasietiden. Tyckte det var dags att börja skriva ner dem nu.

Sammanfattingsvis så är det ett stort plus att jag genom dessa projekt jag sjösätter och genomför lär mig så mycket nytt som jag har användning av i livet och i flera kommande projekt.

För det kommer nya hela tiden, precis som suget, måstet och drivet att skapa aldrig försvinner.
Och om det är en gåva eller en förbannelse tvista de lärde.

Lev väl,
/N

  • http://sarhasblog.blogspot.com Sarha

    Jag tänkte på lite samma sak idag under min promenad. Själv läser jag just nu första året på en kulturprojektledarutbildning och vi har lärt oss att göra Gannt-schema, ansvarsfördelning, konflikthantering, ekonomi etc och så får vi naturligt jobba med en massa gruppprojekt.

    Fast det där känns som de lätta sakerna, de där svåra har vi knappt tagit upp alls under året. Det där med att kreativitet inte underställer sig ett Gannt-schema, eller att jag jobbar bättre på lust än något annat. Att jag måste tänkta och jobba på projekt lite varje dag för att det inte ska ”dö” för mej. Det där med att projektleda och samtidigt ge plats för kreativiteten hos sig själv och de andra…

    Undra om man någonsin kommer att lära sig sånt, jag kommer nog iaf alltid att känna mej begränsad i scheman och ansvarsfördelningar…

  • http://twitter.com/tittihammarling Titti Hammarling

    Är själv konstnär och konsult och mycket intresserad av det du skriver om. Har berört frågorna i min blogg utifrån ett konstnärligt perspektiv. För egen del fungerar jag bäst och mår bäst när jag håller det kreativa flödet öppet. Stänger jag det kan det vara svårt att komma i gång igen, bra idéer går mig förbi och jag känner mig inte väl till mods. Vi väljer så klart själva hur vi ska uppfatta livet som kreativ projektmänniska men jag ser det enbart som en gåva. Jag tror att det viktiga är att vi lär oss handskas med flödet. Många blir stressade av att idéerna blir för många. Steget från idéer till urval, bearbetning och genomförande blir därför antagligen avgörande för hur det hela upplevs.