Veckokrönikan v.44

Denna vecka har definitivt gått i sömnbristens tecken. Misstänker att den brutala huvudvärken har sin hemvist där då den lättar betydligt efter lite sömn.

Ida har börjat få tänder och det låter väldigt mycket emellanåt. De som hävdar att det inte ska göra ont för de små när de börjar få tänder ha nog aldrig haft barn i den åldern.

Fullspäckad vecka på kontoret har det varit men skönt med en avslutande halvdag, idag fredag. Veckan har innehållit mycket handledning, mail och lite webbutveckling. Men mest planerande och filande på nya e-dialogsprogam med mycket research på diverse verktyg och bokning av möten med leverantörer av dessa. Nästa vecka börjar lite extra roligt med ett nytt tillskott till kontoret. Skriver mer om detta i nästa vecka. Se detta som en liten teaser.

Och snart tar pendlingsinfernot slut. Kommer fira den dag jag åker med gröna linjen från Bagis första gången. Hade det varit mer passande med champagne kl 08:00 en vardagsmorgon hade jag bjudit vagnen runt. Just nu tar pendligen, dörr till dörr, cirka 1-1,25 tim. Om SL fungerar vill säga och inte någon olycksalig fått motorstopp eller krockat på E4:an norrut. Då kan pendlingstiden öka radikalt. Eller de gånger när man väljer pendeln och den gamla visan om lövhalka, ishalka, signalfel, vagnfel, spårfel, växelfel, elfel eller något annat passande fel spelas upp som en trasig skiva i högtalarsystemet som gör att ens dag börjar upp till en timme senare. Gröna linjen kommer ta ca en halvtimme. En grym tidsvinst per dag. Och en vinst för familjetiden. Grunden till allt som sker här i livet.

Apropå pendling. Kommit på mig själv flera gånger de senaste veckorna, under mina pendlingssträckor, att stoppa in headsetet i öronen för att lyssna på musik. Och sedan inte starta musiken. Varför då? Rätt skönt med lite ljuddämpning och jag hör garnterat när det ringer. Men ändå. Får vara hyfsat i fred med mina tankar då också.

Soundtracket till denna vecka har innehållit en del Roffe Wikström, The Doors, en hel del bluestips från Paul, soundtracket från den gamla hederliga bluesfilmen Crossroads (inte att föräxlas med fröken Spears misshagliga verk) och Tom Waits. Tom Waits Closing Time är sannerligen balsam för en trött själ en fredagsafton. Ibland med ett glas rött till. Ibland ett glas juice.

I helgen ser jag fram emot helgfrukostar med goda frallor och gott om tid. Lär bli en hel del flyttbestyr och någon långpromenad vore trevlig. På måndag kl 20:00 bänkar vi oss framför femman med hemmablinda ögon och ser på Ullared i jakt på få se gamla bekantingar. Som bror med familj som bor ett par mil därifrån.

Ha nu en härlig helg med lagom mycket twitt or treat och godisätande.

Tack för visat intresse och välkommen åter!
Lev väl,
/N