Måndagsblues

Klockan ställdes om imorse till tonerna av måndagsblues. En stund tidigare i morgonstressen hade jag fått en liten smärre hjärtinfarkt av armbandsuret som visade 08:42.

Av någon anledning brukar jag bli smått förvirrad ett par dagar efter att klockorna ställts fram eller bak. Kroppsklockan går i otakt med den mekaniska. Vilken går egentligen rätt?

Pendlingssoundtrack har idag varit bluesmannen Roffe Wikström. Han har bra känsla i gitarren minsann vilket passar utmärkt en lite blå måndag som denna med lätt huvudvärk och övertid. Det positiva är att torsdagens tidigare hemgång nu är injobbad då sambo är upptagen med lite egentid som hon är väl värd minsann.

Snart står jag innanför dörren i hemmets lugna vrå och förhoppningsvis tar emot en sprudlande glad liten dotter i famnen som glatt utbrister: ”Pappa!” och den minstas glada helansiktesleende.

Lev väl,
/N