Rösta i YABA!
Visit http://www.ipligence.com

Vägen fram

20140520-194734.jpg

Det är många gånger under resa som jag låter tankarna får vandra extra fritt. På pendeltåg, tunnelbana, bakom ratt. Där på vägen fram finner jag lösningar, ser problem, renoverar livet, hittar fler lösningar. Många tankar vandrar iväg till barnen och kärleken. Det härliga med många tankar är att de ger värme i själen och lyckorys på hela kroppen. Tankar som genererar lyckaenergi som gör det lättare att orka. Som: ”Att vara galet tokkär i sin bästa vän som dessutom är ens livskamrat är helt enkelt fantastiskt och underbart. En lyckofigur jag är.” En sådan tanke lyfter lätt humöret en sämre dag.

Och det är där i tankarna vägen fram som man ser att det är dags. Dags för förändring. När man stångat huvudet mot samma vägg alldeles för länge och kämpat på blir det bara yrsel kvar. Då behöver man byta riktning något. Lite som när man inser att livet inte behöver vara en amerikansk highway som mil efter mil bara går rakt fram genom en öken. Utan att det kan vara en härlig frisk åktur utmed kusten med vinden i håret och solen i ögonen. Men det är inte alltid helt lätt att göra detta byte. Med hjärtat som kompass måste man våga lita på livet. Det är trots allt hjärtats kompass som har givit mig mitt livs kärlek, så varför skulle den inte ge rätt riktning även i andra delar av livet? Där också passionen borde få styra mera. Nu har jag gjort en sådan förändring i navigeringen. En förändring som suttit långt inne. Det är lite detaljer i pappersarbetet kvar. Men blinkersen blinkar, vägen är klar och filbytet påbörjat.

Den nya riktningen framåt har förstås med att prioritera om den tid som vi alla har lika mycket av till förfogande varje dygn, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Sedan handlar det också om att lära om invanda mönster. Levnadsmönster som kanske inte alltid varit helt nyttiga för en själv och ens omgivning. Men med nosen i backen missar man så mycket liv, så många möjligheter, så mycket som bara passerar medan hjulen hamnar lite utanför väggrenen. Ratten rycker till och vibrerar. Ryggmärgsreflexen att ta ett krafttag i ratten för att tvärsvänga upp på vägen igen utan att se vart som finns där är inte helt lätt att behärska. Men jag har lyckats bra. Mycket bra. Nu med hjärtat som kompass går det lättare att se hela kartan på gps:en och meningen med resan.

Och med den insikten handlar det nu om att hålla ögonen på vägen, riktningen rak och hjärtat högt. För nu ljuder direktivet ”sväng sakta höger” upprepade gånger och det är hög tid att placera sig rätt, se i backspegeln, slå till blinkersen och sakta byta fil för att köra vidare mot nya äventyr.

Välkomna att följa med på resan.

Lev väl min vän,
/N

(Bilden är tagen 17 maj på väg hem från Skottvångs gruva där bonusbarnen deltagit i Gnesta Kulturskolas dag. Hela storfamiljen samlad i solskenet.)

Om tiden

20140518-234909.jpg

Inte en evighet bort finns den stund du lever nu. Den finns faktiskt här och nu. De där storslagna planerna du ständigt skissar och ritar upp som ska infrias i framtiden, de är inte mycket värda om du inte ens kommer dit. Det är helt enkelt dumt att bara se tiden du har just nu som en tid du ska ta dig igenom för att nå målet. För hur du än vrider och vänder på det är målet oåterkallerligt satt. Och hur mycket du än önskar så är det faktiskt inte på dina villkor målet kommer att infrias.

Det du har är här och nu. Och det är faktiskt något mer än en passage. Själv har jag med nosen i backen klarat av varje dags utmaningar av logistik, arbete och hushållsskötsel utan att se vad som händer här och nu. Det är inte en upplyftande tanke då jag sedan flera år har haft som mål att just att se vad som händer här och nu. Att se människorna runt omkring mig som håller mig kär. Att inte se dagen som går som en passage mot ett eget mål utan som en unik och fantastisk dag. Att ta en minut extra för att se blommorna vid trottoarkanten, molnens formationer och allt det vackra i havets försiktiga krusningar en drömlik sommardag i juni.

Det är helt ofrånkomligt att med nosen i backen ta sig fram utan att man slår i någonting på vägen. Och det får livet att skälva till. Det positiva är att man lär sig lyfta blicken. Från backen mot molnens formationer vidare mot ens underbara barns stora förväntningsfulla leenden. Det är då prioriteringarna ändras. Tiden blir mer värdefull när man inser vad man missar med nosen i backen. När trötta ”Men inte nu, om en liten stund, jag ska bara…”-kommentarer till barnen per automatik kommer har jag börjat tänka om. Vad är det jag säger och finns det något så viktigt att det inte går att prioritera om tiden något för att lyssna just här och nu på vad dessa underbara barn säger?

För på det stora hela står jag inte med armarna i en patient och utför en livsavgörande operation. Det är få saker i världen som är så tidskritiska att man inte kan ge den där blomman vid trottoarkanten en minut eller sina barn ett par minuter extra. Det är faktiskt inte värre än när en kollega kommer och stör på samma vis med en fråga om något pågående projekt. Och det de underbara barnen har att säga gäller allt som oftast ett väldigt stort projekt; livet.

Det som pågår just här och nu.

Lev väl min vän,
/N

(Bilden är från vår #älskadeträdgård tagen 18 maj 2014 då jag tog mig tiden att se det vackra i en vårbukett Bellis i gräsmattan.)

Tacksamhet 2014

20140514-235821.jpg

Vissa dagar går förbi utan notis. Andra dagar får livet att stanna till. Vissa dagar får livet att helt stanna upp.

Dagar som livet helt stannat upp för mig är dagarna då tjejerna kom till världen. När min mor gick bort. När min farfar gick bort. När mormor och morfar gick bort. Och morbröderna. När jag fått besked om sjukdom hos anhörig.

När jag träffade Anna första gången stannade också livet helt. Det var i och för sig en kväll. Men det som får livet att obevekligt att stanna upp lämnar onekligen spår. Spår att vårda som minnen. Spår av sorg och spår av glädje.

Men en gemensam nämnare är nästintill alltid tacksamheten. Tacksam för tid man delat med någon som gått bort. Tacksam för att man funnit sin livs kärlek. Tacksam för nytt liv. Tacksamhet är lätt att ta för givet. Det krävs nästan alltid något exceptionellt som ger en behövlig örfil för att man ska se det man faktiskt har istället för att jaga de enkla ytliga färdiga lösningarna. ”Om jag bara får det/den/det gjort/ eller sker den eller den händelsen så ordnar sig allt.” De enkla lösningarna finns sällan.

Idag skriver många om Malik och hans värv. Om hans ”hastiga bortgång” som tidningarna skriver i ett första läge när det kommer till något smått tabulagt som självmord. Det är något som för oss utanför den närmsta familjen får livet att stanna till. För brodern Johar och resten av familjen har livet stannat upp helt. Och det lämnar onekligen spår.

Och nu när livet stannat till kan vi se oss omkring och tänka på det vi faktiskt har runtomkring oss att vara tacksamma för. Jag läste precis ett Facebook-inlägg av min gamla musiklärare om den tacksamhet han kände för de kommunala musiklärare som gett hans liv en riktning. Jag passade på att tacka honom för detsamma i en kommentar. För det gör vi nog alla överlag alldeles för lite. När du lägger kransen på någons kista hör den som ligger i tyvärr inte ditt uttryck för din tacksamhet.

För lite mer än en månad sen stannade mitt liv upp helt då jag blev sjukskriven. Kommer skriva mera om detta senare. Men som alltid när det ges tid för reflektion kommer tankarna om tacksamhet. Tacksamhet för alla de saker som vi alla nästan alltid tar för givet. En god hälsa. Servicen med rent vatten i kranen i köket. Att t-banan går. All kärlek vi har i livet. Maten på bordet.

Själv har jag sedan länge försökt att räkna mina ”blessings” varje dag. Och ge uttryck för dem. Framförallt till de jag håller närmast och kära. Och det har givetvis att göra med alla dessa dagar livet stannat till eller till och med upp. För det är lätt att glömma att göra det. Även för mig som faktiskt försöker att göra detta. Att räkna sina ”blessings”.

För nog är det trevligt att tänka på allt bra man har. Och helst när man själv kan välja att göra detta. Utan att livet stannar till eller upp. Att få till tiden att lyfta blicken från vardagens alla utmaningar. Alla lämningar, hämtningar och annan logistik. Det är inte alltid lätt. Men hur man än vänder och vrider på det är vi alla begåvade med samma mängd tid varje dag. Vi har alla 24 timmar till vårt förfogande. Det handlar inte om bristen på tid när du inte hinner med. Det handlar egentligen bara om dina egna prioriteringar. Och alla prioriteringar kan man givetvis inte styra. Även om det finns de som säger att man gör val hela tiden. Om man väljer att rädda en människa från ett brinnande hus en morgon, så väljer man enligt dessa tyckare, att komma försent till jobbet den morgonen. Men det står dig fritt att prioritera din tid. Det är ett faktum.

Det vi alla däremot kan ha olika mycket av är det batteri som ger oss energi och ork att göra det vi prioriterat. På dessa 24 timmar har vi ett batteri med en laddning som ska räcka till allt vi tar oss för. Och som dessutom under dessa 24 timmar ska laddas om. För att det ska finnas energi att klara av nästa 24 timmar.

En dag som denna när livet stannat till kan jag tänka mig att fler än vanligt ligger i sängen innan sömnen gör entré och prioriterar en liten del av sina 24 timmar till att räkna sina ”blessings”. Och somnar med en stilla önskan att den nya dagen inte stannar upp av en ledsam anledning. Möjligen av en glad. Kan också tänka mig att de som gör detta känner en ökad tacksamhet inför de nästkommande 24 timmarna de har till sitt förfogande.

Något jag kan känna tacksamhet för är att du nu har läst hela denna text och därigenom tagit del av mina tankar om tacksamhet. Nu släcker jag ned, prioriterar en liten tid till att räkna mina ”blessings” innan jag skickar mitt god natt-sms till min älskling.

Lev väl min vän,
/N

En av mina blessings jag räknat idag:

Tacksam 2013

2013-12-24 10.47.17
Året 2013 startade med en smäll. Ovanför oss tonade den gröna fyrverkeristjärnan ut samtidigt som vi möttes i en smällkyss kl 00:00. Berusade och bubbliga av kärlek skålade vi in det nya året tillsammans, djupt försjunkna i varandras ögon. Året 2013 började och slutar med djup kärlek. Precis som 2014 kommer att börja. Med hela storfamiljen samlad med bonusbarn och allt.
Det är då jag funderar och summera året som gått. Som var och en gör så här sista kvällen på året. Året som stundom gått väldigt fort och stundom väldigt långsamt. Året som innehållit ömsom sorger, ömsom glädje. Men allra allra mest lycka. Saker och ting som skulle varit på plats i slutet av detta år har inte riktigt hamnat på plats. Men det är på gång vilket är mycket skönt. Jag konstaterar samtidigt mycket glatt att jag har mycket att vara tacksam för under året 2013. Är livet tacksam att jag idag är lycklig iblandbo med min älskade Anna och att familjen blivit än större med två underbara bonusbarn. Helt otroligt hur bra livet kan bli och är.
På arbetsfronten har det från och till varit ett riktigt tufft år. Byråns nya inriktning har gett nya och väldigt kul utmaningar som stundom inneburit mycket jobb på liten tid. Och det kommer än fler stora utmaningar med start i januari 2014. Om detta kommer jag berätta mer om framöver på min andra blogg. Min andra blogg som kommer att vakna till liv igen under 2014. Det är något jag är tacksam över. Att jag under året börjat skriva igen. Mycket tack vare Anna som inspirerat och fått mig att hitta tillbaka till det skrivna ordet. Som pushar mig i våra samtal om språk, tonalitet, skrivtekniker m.m. Helt underbart.
2013-08-15 23.33.522013-04-14 00.37.14
En härlig milstolpe under året var att få se Leonard Cohen live för andra gången. Även denna gång på Globen fast på första rad tillsammans med min kära faster. Det var en riktigt magisk kväll och en riktigt härlig rening av själ och sinne. Helt fantastiskt och behövligt. Lika fantastiskt var det att se Jesus Christ Superstar med Ola Salo och company på Göta Lejon tillsammans med Anna. En helmysig och härlig eftermiddag och kväll som började med en lång promenad följt av en god fika, god trerättersmiddag på Göta Lejons restaurang och sedan själva föreställningen som var helt fantastisk bra.
2013-02-28 22.25.21
Tillsammans med far var jag och såg Jerry Williams Farwell Show på Cirkus. Det var också en mycket härlig kväll. Far fick en Jag-mötte-Lassie-upplevelse då Tommy Berggren gick av spårvagnen vid Nybroplan när vi skulle stiga på för färden ut mot Djurgården. Vi åt god mat i Cirkus restaurang innan föreställningen. Själva showen var verkligen en musikalisk biografi av en av Sveriges mest älskade slitvargs liv. Mycket bra produktion och suveränt framfört av både Jerry, solister och musiker.
2013-09-28 20.15.16
Och när jag sitter här nu och skriver om upplevelser vill jag passa på att tacka Twittervännen Rickard Söderberg som bjöd in mig och Anna till Körslaget. Via Twitter givetvis. Som Rickards VIP-gäster fick vi sitta allra längst fram under programmet. Alltid lika kul att se Gry tryggt leda ett livesänt program. Hon hade förstås en stabil uppbackning av en lika professionell och trygg studioman. Ytterligare en kul upplevelse var att se steadicam-operatörerna utföra sin nästintill svävande balettkoregrafi över studiogolvet för att helt synkade filma precisa bitar. Där vi satt hände det flera gånger att kamerakranen svischade ned precis framför våra fötter för att göra en åkning mot körerna. Mycket kul att se hela detta välsmorda maskineri. Dock lite bisarrt att även få se Lotto-dragningen live i studion i en av pauserna.
2013-08-24 19.00.40-1
Har haft den stora förmånen att få lyssna på när Anna sjungit i sina körer. Från stämningsfull kyrkokör till Bellmanspelets kör. I det sistnämnda var även bonusbarnen med och spelade. Både jag och döttrarna tyckte det var hur kul som helst att se föreställningen. Under Gnestastämman som jag och Anna bevistade följde jag med henne på sång-workshop. Karin Back som är en av Anna’s körledare höll i en jättekul sånglektion. Det var första gången jag deltagit i sångutbidning. Är mycket tacksam för att jag och Anna utvecklar varandra genom att vi visar varandra nya saker och vinklar av livet. Det är stor kärlek.
2013-05-19 23.06.39
Har upplevt mycket musik live under året. Men en stor sporthändelse jag och far fick uppleva i Globen var när Sverige slog Finland i VM-finalen i ishockey. Helt otrolig känsla och stämning. Även här fick far en Jag-mötte-Lassie-upplevelse när vi parkerat och mötte Ulf Elfving med son som parkerat en bil bort från vår. Men att få se alla hockeyhjältar spela i en VM-final var bara det stort. Att sedan se Sverige ta VM-guld på hemmaplan var helt otroligt. Och dessutom mot de finska lejonen. Wow. Jag och far tog en tur genom stan efter matchen för att fira med alla andra glada hockeyfans. När vi kom fram till Sergels torg var det så mycket folk där att polisen spärrat av och diregerade tillbaka oss samma väg som vi kom. På lunchen ett par dagar senare promenerade jag från kontoret till Kungsträdgården där guldhjältarna hyllades. Hur kul som helst att få uppleva. Hela Kungsträdgården myllrade av glädje och människor som tog emot guldhjältarna.
Är ytterst tacksam för att jag upplevt så mycket härligt, konstnärligt som sportsligt, tillsammans med för mig viktiga människor jag älskar.
2013-02-23 15.16.41
En stor milstolpe under året var att jag tillsammans med Caroline Björkgren genomförde vårt första SSMX i början av 2013. Stockholm Social Media Exchange blev en succé och vi ser fram emot vårt andra SSMX 2014 återigen på det suveräna Hilton Stockholm Slussen. Vi har lyssnat på deltagarna och förbättrat det som var mindre bra och behållt det som var bra. Passar på att säga att ni kan köpa biljett här.
Döttrarna har också klarat av stora milstolpar under året. Bland annat har Stortjejen börjat i förskoleklass och Lilltjejen på nytt dagis. Skolan och dagiset ligger vägg i vägg vilket underlättar vardagslogistiken väldigt mycket. Helt fantastiskt bra har det gått. Det är två riktigt glada och förväntningsfulla tjejer som varje morgon går upp för att gå till skola och dagis. Superbra lärare och pedagoger som ger allt och nya kompisar har de fått. Det är jag ytterst tacksam för.
Också tacksam för att döttrarnas mor också funnit kärlek. En bra sådan som döttrarna håller av högt och mycket. Som sagt, tacksam för att familjen blivit än större även där.
2013-12-22 12.28.54
Jag är mycket tacksam för att Kärrtorp med omnejd gick man ur huse för att visa att vi inte tolererar intolerans i vårt samhälle. Det var med ögon rörda till tårar jag och Anna närmade oss Kärrtorps torg 22 december. Den mängd med människor som samlats för att stå upp och  manifestera för fred och kärlek var helt otroligt. Jag gick med i tåget mot Kärrtorps IP där tjejerna varje vinter åker skridskor, varje vår och höst har utomhusaktiviteter. Där möttes jag av en stor folkfest. En helt otrolig eftermiddag full av kärlek som jag alltid kommer bära med mig.
Under hösten kom far för sig att flytta från Hyltebruk och mitt föräldrahem. Ett beslut som växt fram sedan mor gick bort men på väldigt kort tid förverkligas. I och med att han gick i pension i början av 2013 fick han större handlingsfrihet vilket underlättade beslutet. Han har nu flyttat närmare farmor och faster på ostkusten och sin uppväxtvist. Känns bra att han får en nystart som han är väl värd. Han har redan börjat finna sig tillrätta om än inte helt i det nya hemmet än. Men väl i den nya roll som pensionär. Att finna sig tillrätta i ett nytt sammanhang är inte alltid helt smärtfritt. Men det har gått hyfsat bra trots allt. Är mycket tacksam för detta och för min kära bror och svägerska som dragit ett stort lass vid hans flytt. När livet ter sig som det gör har man inte alltid möjlighet att vara överallt på en gång även om viljan är stor. Men vi gör det vi måste, olika tider och faser av livet, och på de vis vi kan.
2013-07-11 20.30.31
Tacksam är jag för att Gnesta visat sig från sin bästa sida under vår/sommar/höst. Har nog inte spenderat så mycket tid ute i trädgård eller avklarat fler löprundor och promenader som under 2013. Älskar att vara ute och fixa i trädgården. Allra helst tillsammans med Anna. Älskar att promenera och diskutera ting med min kärlek. Vår, sommar, höst som vinter. Och alla dessa härliga sommarkvällar vi haft, jag och Anna. Med som utan alla barnen. Det är med värme i mage och bröst jag ser tillbaka på det år som gått.
2013-12-31 15.20.16
20140102-172033.jpg
Och jag är så otroligt tacksam att jag får dela mitt liv med dig min älskade Anna och alla barnen. På alla de vis. Min kärlek till dig är evinnerligt stor.

Sammanfattning av ett år - 2012

2013 is the year
Tjugohundratolv startar med en ny form av vardag. Varannan-vecka-livet har satt sig sedan ett par månader. Nya utmaningar i det privata livet och i arbetslivet. Saker och ting börjar ordna sig. Rensar, städar och ordnar. En känsla av att allt nog kommer gå bra. Börjar lita på livet. Söker balansen jag en gång hade. Finner den och kommer upp på livets väg ordentligt. Tänker:
”Glöm nu för fan inte detta igen. Balansen. Att lita på livet.”
 

Vaknar av telefonen som ligger på nattduksbordet, surrar och vibrerar. Svarar yrvaket. Brors kontrollerade sakliga röst ljuder:
– Mamma är död.
– Va!?
– Mamma dog inatt. Läkaren är hos pappa just nu. Ambulansen har åkt. De väntar på transport. Vi åker dit nu.


mamma

Samtalet tog slut. Likaså tiden. Syret. Tankarna. Vad händer nu? Vad gör man nu? Vad ska man göra? Vad förväntas man göra? Nu blir det en del att fixa och ordna. Måste åka ned. Mamma borta. Hon hade varit sjuk länge. Men man kan aldrig vara beredd. 60 mil bort sitter far ensam med en läkare som fyller i en preliminär dödsattest på hans livskamrat sedan 40 år. KOL är en grym och långsam sjukdom.
Jag tvingade mig till att börja tänka:
”Glöm nu för fan inte. Balansen. Vägen – lita på livet. Vad som än händer.”

Veckan innan hade jag varit nere med tjejerna och hälsat på mor och far. Det gav stor tröst. Hon fick träffa sina älskade långväga barnbarn. Stortjejen säger att farmor en stjärna i himmelen.
– Hon är alla stjärnors farmor som lagar mat till alla stjärnbarnen.
På nyårsafton sände hon tillsammans med sin mor och Lillasyster en khom loy för farmor. Och vi kommer att baka farmor Seijas goda chokladkakor många gånger. De kakorna som vilka symboliserar min barndoms trygghet.

Året har inneburit många lärdomar. Så väl gamla och återfunna som helt nya. Vår och sommar kretsade mycket kring mor. På begravningen fick jag träffa min älskade släkt som rest långväga. Har under hösten försökt få till en kusinträff då det vore så mycket trevligare att träffas under glädjens flagg istället för sorgens. Men har inte lyckats än. Dock ger jag inte upp. Och det är en av de återfunna lärdomarna. Tiden går vare sig du vill det eller inte och vi bestämmer själva vad vi gör med den. Du kan gå med eller stanna upp i stunden ett tag och ta vara på den. Även den gamla lärdom som fått än mer styrka är givetvis: Ge aldrig upp. Det löser sig på något vis. Det stärker även livsmottot jag aldrig får glömma: Lita på livet.

Själsligt
Från att ha tänkt: Vad skönt det vore om jag fick en ärlig chans att visa vad jag går för. Tänker jag numera: Nu ska jag ge dem en ärlig chans att visa vad de går för. För jag vet vad jag går för. En mycket stärkande och nyttig lärdom. Därför gick jag in i en turbulent tid i arbetslivet med ett lugn och gott mod: Nu får de visa vad de går för. Det är ju inte bara jag som ska utvärderas. Det handlar om att ge och ta. Det är så det fungerar. Har också adresserat en annan tankevurpa jag noterat i livet och bestämt för att göra någonting åt det. Det är lätt att börja ha jobbet som utgångspunkt när man i det vardagliga livet försöker få ihop dagarna. Jag har sedan någon månad eller två börjat styra över och utgå från barnen. Från familjen. Från hon med stort H. För det kommer göra mig bättre på flera plan. Mer skärpt. Mer kreativ. Än mer trygg.

Riktar också ett stort varmt tack till Joakim Jardenberg som gav mig den otroligt generösa möjligheten att åka till #SSWC 2012 genom att bjuda på biljett och boende. Det var precis en insikt i en exakt rätt tid. Vilse i själ och världen något upp-och-ned behövdes denna injektion av ren kunskap och känsla av tillhörighet till något större. Jag hittade hem i en kaosartad tid och träffade nya vänner för livet. Kärlek och Kudos Jocke. Hoppas vi ses på SSMX 2013.

Tjugohundratretton kommer, hur det än går, bli ett fantastiskt år. Jag och far har kommit än närmare varandra. Vi börjar året med Jerry Williams avskedskonsert på Cirkus och finalen i hockey-VM som går av stapeln i Globen i maj. Känns riktigt bra. Har fortfarande nära till minnet när vi såg Leonard Cohen tillsammans i Globen för ett par år sedan. På mitt initiativ. En konsert som fortfarande betyder mycket för mig på många plan. Precis som Pearl Jam’s fantastiska spelning tjugohundratolv. Där jag även träffade en gammal kär vän från förr. Med bra vänner märks inte att tid har förflutit sedan senast man sågs. Älskar det.

SSMX #tweetupsthlm

Tjugohundratretton betyder fler #tweetupsthlm som gett och ger mig så otroligt mycket. Tjugohundratretton betyder SSMX som jag tillsammans med Caroline Björkgren arrangerar. Bitarna börjar falla på plats. Jag hoppas även få möjligheten att slutföra mitt och Johanna Nilssons projekt vi påbörjade förra året. Nya tag!

Kärlek
Tjugohundratolv kunde inte haft en bättre avslutning. Mycket kärlek med många nya vänner jag hoppas få träffa snart igen. Avstampet tillsammans med Hon jag inte trodde fanns visar återigen att hjärtat har rätt när det ständigt viskar: Ta det lugnt. Du kan lita på livet.
Balans
 

Bekantar mig med äppelburk och adobe-programmen

Har suttit ett par timmar med adobe-programmen och bekantat mig ordentligt med dessa i äppelmiljö. Saknar bara alt+bokstavs-genvägarna som sitter i ryggmärgen när jag sitter med pc-burk. Men annars är det bara bättre. Har iofs gått upp ett par snäpp i programversion men allt är sig likt men bättre. Kör numera också adobes cloud-lösning vilket är helt suveränt. Börjar också hitta var alla tangenter sitter som jag använder i illustrator och photoshop för diverse funktioner. Testat massor med penslar mm i photoshop som synes här. Blir nog allt fem päron av fem möjliga till denna äppelburk och innehåll. Kollegan bytte även hårddisken till ett flash-minne så det mesta går i ljusets hastighet.

Tankar - Niklas Dahlqvist 20121020

 

Tankespöket Bruno

Nu har han äntligen fått göra sina första officiella betraktelser på sina alldeles egna sida min kära vän Tankespöket Bruno.

Tankespöket har varit med mig i över tio år i olika skepnader. Bruno såg dagens ljus när jag var hos min bror Christian i Sundhult för att fira nyår för flera år sen.

Tankespöket Bruno levererar flera betraktelser i veckan och ni hittar dem här: tankespoket.se
Följ Tankespöket på Twitter @Tankespoket
och på Facebook

Mycket nöje!
Lev väl,
/N

Du rör inte mina döttrar - Du förtalar inte deras dagmamma

I eftermiddags ringde våra döttrars dagmamma och berättade att Lilltjejen trotsat ordentligt och att en kvinna kommit fram och börjat skrika oförskämdheter åt henne. Jag hörde på dagmamman att hon både var ledsen och upprörd. Som alla föräldrar till en två tre-åring vet man att det förekommer viss trots. Trotsen tar sig olika uttryck hos olika barn. Stortjejen hade sitt sätt när hon gick igenom sin treårstrots. Lilltjejen som är envis som få har en imponerande pipa och som alla barn försöker hon manipulera sin omgivning för att få sin vilja fram. Det som i vanligt tal kallas för att testa gränser för vad som är gångbart och vad som inte är det. En naturlig fas i livet.

Nu hade Lilltjejen satt sig ner och protesterat hejvilt då hon inte ville gå som de övriga barnen utan skulle prompt sitta i dagmammans vagn. Ett beteende jag väl känner igen och arbetar med för att få henne förstå att man faktiskt inte kan göra så. Att man ibland faktiskt måste göra sådant man inte vill av olika anledningar. T ex att man måste gå och hålla i tampen i vagnen på trottoaren för att inte bli påkörd. Inga konstigheter.

Men idag vill hon inte gå. Hon vill åka vagn. Detta är inte möjligt då det inte finns plats i vagnen. Dagmamman ber då Lilltjejen att ställa sig upp och komma med för hennes beteende gör så att de andra barnen blir försenade till hämtningen. Lilltjejen tar då till ”jag-vill-inte”-gråten och tjuter än mer. Detta har jag själv upplevt flera gånger och agerat precis som dagmamman. Bättre dagmamma får man för övrigt leta efter. Barnen älskar henne och hyser stor trygghet till henne och hennes söner. Det gör att jag tryggt lämnar tjejerna i hennes vård varje dag. Denna dag inget undantag.

Det som sker härnäst är att dagmamman tar Lilltjejen i armen, hjälper henne upp och talar om för henne med något höjd röst att hon nu måste följa med och gå med de andra. Precis som jag själv gjort med bägge tjejerna vid totaltrots. Hade nu dagmamman brukat någon form av övervåld hade jag uppskattat en tillsägelse av främmande oinsatt person. Det är civilkurage. Men det som sker är hårresande.

Min första tanke när dagmamman ringde var att det hänt barnen något. Att de ramlat och slagit sig illa. Efter att ha förhört mig om vad som skett säger jag att det inte är okej av Lilltjejen att trotsa på det vis som hon gör och att vi måste komma fram till en lösning för att vardagen ska fungera för oss alla. Dagmamman fortsätter och berättar att en för henne främmande kvinna kommit fram och skrikit på henne så det ekat över centrumet. Kvinnan hade talat om för henne att hon minsann inte kunde ta hand om barn och kallat henne för både det ena och det andra. Jag står chockad på kontoret på Nybrokajen medan hon berättar att hon ville ringa mig direkt om det skulle bli någon påföljd. Jag återfår fattningen något och frågar henne om hon menar allvar. Jag talar om för henne att jag står på hennes sida till 100% då jag känner både henne och mina barn väldigt väl. Medan vi pratar kommer kvinnan tillbaka. Det visar sig att hon följt efter dagmamman och de fem barn hon har hand om med bil. Jag hör den främmande kvinnan gorma om snett barnperspektiv och annat. Dagmamman säger till mig att kvinnan nu kommit tillbaka och fortsätter skrika och frågar mig om jag kan prata med kvinnan. Detta är något jag mer än gärna gör. Dagmamman erbjuder den skrikande kvinnan att prata med barnets far, dvs mig, varpå den okända kvinnan ändrar uttrycket till att hon ska hjälpa dagmamman att trösta barnet. Jag står på kontoret på Blasieholmen och hör hur en främmande kvinna är på väg mot min yngsta dotter för att ta i henne. Det knyter sig i magen av ilskan och frustrationen över att inte vara närmare  Kärrtorp Centrum då jag inte har någon som helst aning om hennes egentliga agenda. Dagmamman agerar direkt genom att fråga kvinnan vad hon gör och säger till henne mycket skarpt att inte röra barnet. Jag hör henne säga att kvinnan inte hjälper till utan tvärtom bara förvärrar det hela. För vid det här laget är Lilltjejen inte bara trotsarg. Blyg som hon är för okända människor är Lilltjejen skrämd och rädd för den främmande kvinnan som skrikit och nu kommer emot henne. Efter tillsägelsen från dagmamman till den okända kvinnan skriker denne fler oförskämdheter medan hon går till sin silvriga bil och kör iväg. Jag är smått chockad över det som skett och hinner tänka ”vilken normal människa följer efter en dagmamma med barn med bil?”. Jag och dagmamman återupptar samtalet och jag hör hur Lilltjejen nu med viss protest följer med och går hållandes i sin tamp vid vagnen som de andra barnen. Dagmamman är ledsen och tvivlar på sin kunskap och erfarenhet. Jag talar om för henne hur mycket jag uppskattar det hon gör och att den okända kvinnan agerat helt fel samt att jag själv inte skulle agerat annorlunda med mitt eget barn än vad hon just gjort. Att hon fortsatt har hela mitt förtroende för henne som människa och dagmamma orubbat.

Vart går då gränsen mellan sunt och osunt civilkurage enligt mig?
När någon för mig främmande människa handgripligen är på väg att röra mina barn är gränsen för länge sedan nådd. När en person som utan bakgrundsfakta förtalar den jag och mina barns mor valt att ta hand om våra barn. När en person helt oresonligt vägrar ta in eller lyssna på vare sig dagmamman på plats eller prata med mig som barnets far via telefon. Att följa efter dagmamman och mina barn i bil. Att inte inse att man skrämmer barnen istället för att ge någon form av tröst. Utöver mina två döttrar var det tre barn till som blev skrämda. Det är inte okej.

Efter jag och dagmamman avslutat samtalet packar jag ihop och lämnar kontoret. På väg för att hämta barnen ringer jag till barnens mor och vi kommer överens om att mötas upp hos dagmamman. Väl där kommer vi tillsammans med dagmamman fram till att polisanmäla händelsen då det inte annat går att se det som ofredande eller försök till ofredande av barn och förtal av dagmamman. Barnen blev rädda. Det är inte okej. Dagmamman blev felaktigt ifrågasatt publikt på ett oförsvarligt sätt. Det är inte okej.

När jag skriver detta har jag lugnat ned mig väsentligt och försäkrat mig om att mina tjejer är okej så här långt och att de andra barnen också var det när de hämtades. Polisen vi pratade med bad oss hålla extra koll på tjejerna och sa att det bara är att ringa till BVC om vi märker att barnen är negativt påverkade av händelsen.

Jag har hunnit tänka över det hela flera gånger under kvällen. Om denna okända kvinna hade varit normalt funtad hade hon varit talbar och lyssnat på vad dagmamman berättade. Var hon dessutom så mån om barnet som hon påstod sig vara skulle hon talat med mig per telefon när hon blev erbjuden detta för att berätta sin version. Det är svårt att inte tänka tanken att det är en något förvirrad kvinna det handlar om. Tanken att hon i något tillstånd skulle tagit Lilltjejen och kört iväg med henne i bilen har jag också brottats med. Ingenting med detta är okej. Och då ser jag rationellt på det. Jag hade reagerat precis likadant om någon berättat samma scenario för mig om deras dagmamma och barn som jag nu gör.

Kvinnan som vi tror bor i Kärrtorp är i 50-års åldern och har axellångt grått hår och var vardagligt klädd i jeans och framförde en silvrig bil som påminner om en skåpbil i personbilsformat fast istället för täckt skåp hade rutor. Färgad som jag är tänkte jag direkt på en Toyota Yaris Verso.

Jag vill mycket gärna komma i kontakt med denna kvinna. Det är en polisanmälan upprättad som jag helt står bakom. För som sagt, en normalt fungerande människa beter sig inte på detta viset i mina ögon. Min minsta tjej har blivit skrämd, dagmamman publikt förtalad. Vad det hela rubricerades som i anmälan vet jag inte just nu utan inväntar kopia av den upprättade anmälan.

Om den omtalade kvinnan mot förmodan läser detta och känner igen sig får hon mer än gärna kontakta mig. Om någon har tips om kvinnan får man också gärna kontakta mig eller polisen via 11414.

Jag är inte ute efter någon häxjakt. Jag är bara intresserad av att mina och alla andra barn i Kärrtorp slipper bli skrämda i framtiden och att dagmamman ska få utföra sitt jobb ostört.

Kanske ska tillägga att benämningen dagmamma är något hon själv nyttjar även om den politiskt korrekta titeln är förskolepedagog.

Lev väl,
/N

Bil säljes - Ford Galaxy '08 aut 10500 mil V/S-däck


Har efter nog övervägande kommit fram till att jag nu måste sälja min kära bil och det gärna snabbt. Det är en underbar bil med mycket utrymme och med fantastisk väghållning. Detta är den ultimata bilen att köra familjen i så väl på långresor som de vardagliga praktiska utflykterna till affär eller IKEA. Den 6-växlade automatlådan gör att bilen går otroligt mjukt. Bilens V6 gör den mycket pigg och ger säkra omkörningar. Bilen har sju platser. Jag kör med de två platserna längst bakfällda för att få större lastutrymme. Fäller sätena gör man med ett enkelt handgrepp. Och fäller man alla sätena får man ett fantastiskt lastutrymme. Har bland annat kört en 120 säng i den och bilen var mycket behjälplig under min senaste flytt. Den kan alltså fungera för hantverkare som behöver lite extra utrymme.

Det medföljer två uppsättningar sommardäck på fälg. Dels de på bilden som är av märket GoodYear på 18″ aluminiumfälg samt oanvända sommardäck av märket Hakka Pelitta på stålfälgar. Dubbade vinterdäck på stålfälg sitter på bilen denna årstid som sig bör. De är inne på sin andra säsong.

Bilen är för övrigt utrustad med:
Anti-spinn
El-hissar
El-backspeglar
Klimatanläggning
CD/Radio med AUX-ingång
Färddator
Stolsvärme på stolarna fram
Airbag passargerarsida (samt i balkar)
Skyddsmatta för bagage
Många smidiga förvaringsfack, även i taket
Innespegel för uppsikt över baksäte
Två uppsättningar sommardäck
Dubbade vinterdäck

Bilens värde är på 137.000 kr. Eftersom det är en liten parkeringsskada på ena dörren samt att det är service på gång säljer jag den för 125.000 kr.

Vid intresse fyll i formulär här nedan eller ring mig på 076-76 85 309.