|
|
Har fått en invite till den nya Digg av @hermanolsson vilket jag tackar mycket för.
Återkommer framöver vad jag tycker om Digg. Grundidén till typen av dessa tjänster är fullkomligt underbar. Om du mot förmodan missat vad de går ut på kan man kort säga att det är du och dina vänner som bestämmer vilka nyheter och inlägg som ska presenteras som toppnyheter i de olika tjänsterna genom att Pusha, Digga mm. På så vis missar man inget aktuellt ämne.
Lev väl,
/N
Uppdaterat 20100729 kl 20:59 *******************************
Testat nya Digg i fem minuter och ser redan mycket trevliga förbättringar. Layouten är överskådlig och logisk. Att skicka upp artiklar, länkar är otroligt enkelt.
Gillar’t, eller Diggar’t…
Lev väl
/N
I och med att jag hjälpte Cecilia Wisén med sin nya blogheader tänkte jag öppna mitt lilla galleri.
Cecilia önskade ett porträtt av sig själv och bilder som illustrerade hennes största intressen: sina hönor och böcker.
Hönan Kajsa fick vara modell för hönan och citat från favoritboken Liftarens Guide Till Galaxen fick illustrera böckerna.
Cecilia la till text i bakgrunden som bland annat beskriver henne som person.
Klicka på skärmdumpen nedan för att se resultatet på hennes sida:
Kommer för övrigt att lägga upp än fler gamla och nya skapelser i mitt nyöppnade lilla Galleri.
Tills dess mycket nöje: http://prosaisten.se/galleri
Lev väl,
/N
Sedan milleniumskiftet har ett paradigmskifte, märkbart för var och en, varit under rörelse och utveckling. Egentligen tog skiftet sin början redan vid nittiotalets start genom vår påbörjade vandring in i det renodlade informationssamhället från gårdagens industrisamhälle. Detta skifte börjar nu sätta sig och bli en reell del av vår nya vardag och verklighet som kommer att gälla i decennium framöver. Detta är märkbart genom till exempel tillverkningsindustrin förflyttning och tjänstesektorns tillväxt. Det handlar inte längre om att förflytta materia och människor utan om att gemensamt sätta kunskap i rörelse.
Att förflytta människor till bestämda platser för att utföra sitt dagliga värv har länge varit en självklarhet. Idag kan vi se att utvecklingen återgår allt mer mot det självförsörjande hushållet genom att effektivisera försörjningen likt hushållen i bondesamhället. När industrisamhället gjorde sitt intåg delades tiden upp i arbetstid och fritid från att all tid varit, vad vi kan kalla för, försörjningstid. All den vakna tiden gick åt att planera det som skulle sås, odlas och skördas för maximal utdelning som i sin tur omsattes till ett uppehälle. I och med att fabrikerna med sina ångvisslor blev verklighet förflyttades det dagliga göromålen som sörjde för uppehället till en specifik fysisk plats. Inte sällan vid ett rullande band. Detta gjorde det nödvändigt att helt enkelt dela in sin tid i just arbetstid och fritid. Vilket vid närmare eftertanke inte är helt naturligt utan en konstlad företeelse sett till skeenden i naturen.
Nu ser vi en utveckling där vi återigen kan utföra våra uppgifter där vi är för stunden. Vilket gör oss alla otroligt effektiva då den fysiska förflyttingen av materia och människa är en onödig tidstjuv. Den tid det tar att ta sig från punkt A till B kan istället användas till produktiv och inkomstbringande verksamhet. Även vid längre förflyttningar är det, på samma effektiva vis, möjligt att utföra sina uppgifter under färd mot mötesplatser som till exempel konferens eller utbildning. Man är inte längre låst vid en oumbärlig arbetsmodul som fysiskt står fast på en arbetsplats med stämpelklocka. Nu är det istället nyttan och resultat som ligger till grund för värderingen. Inte den nedlagda tiden. Då kan inte heller tiden stå för hela prissättningen utan det är själva nyttan av resultatet som ska värderas. Ett exempel på det är att vi nu tillsammans lägger ner tid för att utveckla och förbättra de verktyg som används.
Detta innebär också att vi frångår den tid då tillverkningen av verktygen ägdes av få till att nu tillsammans genom användning ta fram nya och förädla de befintliga verktyg vi behöver för att uppbringa vårt uppehälle. Vi som individer går från att tillhöra till att deltaga. Från att gå brevid varandra i raka led stannar vi upp och integrerar våra led och möts vilket tar oss än längre och ger stark grogrund till nya innovationer med nya intjäningsmöjligheter i den nya vardagen. Medlen finns inte längre att inhämtas i själva ägandet av tillverkningen och verktygen. Medlen kommer finnas i att kunna hantera, underhålla och utveckla verktygen. Och detta gör vi alla tillsammans. Istället för att en liten elit styr kommer nu alla som deltar att styra framtiden. De som inte deltar kommer fortsatt att gå i sina allt mer trånga led och bara ta del av fragment av alla utvecklande möten som sker runtomkring dem.
För att kunna deltaga på ett bra vis och tillföra sin del av helheten behöver man kunna samtala och göra sig förstådd i den nya tiden. Detta kommer, och är, A och O för den tid som råder. Det handlar om kommunikation och utbyte av erfarenheter. Det handlar om faktiska människor som faktiskt möts och delar med sig av sina egna upplevda erfarenheter. Och för att förstå det som sker behöver vi förstå människans önskan om att kommunicera, göra sig förstådd och vara delaktig av en helhet.
Detta är inledningen på bloggserien – Det fruktbara samtalet – som kommer växa fram här på prosaisten.se under sensommar och höst. Kom gärna med kommentarer och nya infallsvinklar och synsätt i kommentarsfältet nedan. Undertecknad för gärna samtal i ämnet i föreläsningsform och i diskussioner i flöden och kommentarer.
Väl mött och lev väl,
/N
Sedan ett par dagar kan man nu köra Spotify i sin TV via Telias digitaltvbox.
 Spotify spellistor i Teliaboxen Har testat det i ett par dagar och finner den som en trevlig uppspelare att tillgå. Efter att man har lagt in sina inloggningsuppgifter är det enkelt att bara kicka igång den via menyvalet Telia Nöje när man så önskar.
 Uppspelning med Spotify i Teliaboxen Men som sagt, det är en lysande uppspelare vilket innebär att man i dagsläget inte kan addera, administrera sina spellistor eller söka efter annan musik. Det du kan göra är att spela dina befintliga spellistor du komponerat i dator eller mobil. Varken mer eller mindre. Det jag dock saknar är att jag inte kan komma åt listan med mina ”stjärnade” låtar. Eller inboxen för den delen.
Men som en ytterligare uppspelare är den alldeles ypperlig, lätthanterlig och lättillgänglig.
Läs mer om Spotify i Teliaboxen hos Telia: http://telia.se/spotify
Lev väl,
/N
Skrev tidigare om att leva med ett skapande sinne. Att hela tiden ha projekt som håller en igång trots pappaledighet och andra fria stunder. Ett av dessa projekt är #tweetupsthlm – Som Twitter fast på riktigt. Ett härligt projekt som har gett mig väldigt mycket. Ökat självförtroende, mindre tvekan, fått handlingskraften tillbaka i mig. Men framförallt många härliga möten med nya personer och härliga vänner som numera ingår i mitt växande nätverk. För det är det #twetupsthlm går ut på. Ett neutralt forum utan satt agenda där deltagarna som möts är med och formar hur träffarna ska se ut. Och det sker på samma villkor oavsett yrkesuniform och på så vis blir det dessutom härligt gränsöverskridande. Blev lite “ställd mot väggen” på den senaste #tweetupsthlm i fredags då jag fick frågan vad jag personligen får ut av #tweetupsthlm. Några pengar måste jag ju få? Men nej. Det får jag inte. Fick en öl av Stefan som har Bistron senast. Det enda materiella jag fått i samband med #tweetupsthlm. Har alltså inget avtal om procent på baren eller andra “smarta” dealar med de platser vi varit på. Det är inte det som är syftet eller målet med #tweetupsthlm. Syftet är de spännande mötena människor emellan. Och bonusen är att jag också får vara med och träffa alla. - Men vad driver dig att gå upp ur sängen varje morgon? Blev följdfrågan.
- Att se till så att mina barn har det så bra de bara kan och mat på bordet.
Det är vad som driver mig i allt jag gör.
Dock har jag “synat” mig själv och kommit fram till att det jag faktiskt får ut av #tweetupsthlm personligen som är av värde naturligtvis är Personal branding eftersom jag och #tweetupsthlm är hårt knutna till varandra. I förlängningen ger detta också mig Employer branding vilket i sin tur säkert glädjer min arbetsgivare. För i och med att jag talar om vem jag är får jag den svenska följdfrågan, var jobbar du?, och då halkar jag per automatik in på byråns hisspitch som sitter i ryggmärgen. I slutändan vet alla vem jag är, var jag jobbar och med vad. Genom att bara vara den jag är blir jag ambassadörer för mig själv, #tweetupsthlm och min arbetsgivare. Men det är snarare en inte alls oangenäm bieffekt av att arrangera dessa events.
 Och uppskattningen man får är ett härligt kvitto på att jag är rätt ute. För mycket av kommunikationen kring #tweetupsthlm bygger på erfarenheter från arbetslivet och andra projekt jag varit inblandad i. Och visst en del av kommunikationen är rena tester för att lära mig mer om hur man kan kombinera e-postutskick med sociala medier i en rak dialog. Och det fungerar.
Givetvis finns det flertalet idéer om hur #tweetupsthlm ska utvecklas. Dock med kärnan orörd i form av mötet människor emellan utan vinstintresse. Det kommer aldrig publiceras vinstgivande annonser på tweetupsthlm.se eller i kommunikationen runt omkring eventen. Dock information om andra passande arrangemang finns det idag utrymme för i e-postutskicken kostnadsfritt i ett fast mått och antal.
När detta skrivs håller nästa #tweetupsthlm på att planeras. Kommer gå av stapeln i juli och bli något lite extra är tanken. Om det är genomförbart återstår att se. Hjälp mottages gärna denna gång.
För det är alltid deltagarna som gör #tweetupsthlm till vad det blir.
Lev väl,
/N
Hjärnkontoret jag besitter har inte förstått det där med reglerade arbetstider. Det är ständig full verksamhet mellan skrivborden och tankehögarna. Intensiteten kan det skilja på något. Men alltid minst en tanke vaken och två problem som löses samtidigt och en att göra hög på lut. Nattskiftet jobbar allt som oftast tyst och stilla vilket ger det fysiska maskineriet chans till återhämtning. Att komma på i sömnen att man glömt att lägga anteckningsboken på nattduksbordet kan ge upphov till dålig sömn. Det kan ju komma en bra idé eller lösning som kan försvinna om den inte direkt förevigas i skrift.
 Min Moleskine reporter
Under den vakna tiden måste jag ha minst ett eller flera projekt igång eller på lut för att hålla tankeverksamheten sysselsatt. Även om jag mest gillar stilla njutbar tid. Beror nog på att den tiden bäst går att nyttja till att tänka, planera och skapa. I dessa #lattepappa dagar rör många, stora som små, projekt barnen och deras välmående. Lämning och hämtning av stortjejen är ett projekt. Fix i hemmet med problemlösning av förvaring, ordning och reda samt underlättande av daglig markservice är ett annat.
Det lite spännande är att när ett problem håller på att få sin lösning kan det, som blixt från klar himmel, komma en lösning på hur ett av barnens leksaker bäst kan lagas. ”Om jag skruvar upp den och böjer på den så borde det fungera”. En sådan blixt kommer från det dolda tänkandet. Det som pågår bakom tankarna som är i fokus. Ett exempel är min kära kaffemaskin som hade fått sig ett läckage. Efter flertalet funderingar under en tid i hjärnkontorets bakre regioner på hur en halvautomatisk espressomaskin med kvarn kan tänkas vara uppbyggd, lagade jag den i bästa Handy Manny-anda en ledig stund. Att säga att jag älskar problemlösning och det abstrakta tänkandet kan nog anses vara en underdrift.
Vad händer när jag inte har hjärnverksamheten igång undrar säkert någon. Det som sker är en stilla undergång av min person. Jag går ner mig en aning helt enkelt. Blir uttråkad och smådeppig. De dagar hjärnkontoret faktiskt tar någon form av semester umgås jag lite extra med mina gitarrer och hoppar upp på en ljudvåg och far till landet ”vara” där de tiotusen ting kan ses. Min egen tanketid med summering och sortering av intryck och tankar. Emellanåt är det ett måste att backa ett par steg och se över vart ett projekt är på väg och vart jag är på väg.
Det skapande sinne som huserar i det ständigt öppna hjärnkontoret är min största tillgång som hjälper mig att se nya vinklar på gamla problem, mönster och beteenden för att inte tala om alla dessa bilder. Rena fotografiska, tecknade eller som metaforer i skrift. Sitter i detta nu och pysslar med flera lite mer konstnärliga projekt som kan tänkas dyka upp framöver. Ett av dem är dessa krönikor jag ständigt skrivit i huvudet sedan gymnasietiden. Tyckte det var dags att börja skriva ner dem nu.
Sammanfattingsvis så är det ett stort plus att jag genom dessa projekt jag sjösätter och genomför lär mig så mycket nytt som jag har användning av i livet och i flera kommande projekt.
För det kommer nya hela tiden, precis som suget, måstet och drivet att skapa aldrig försvinner.
Och om det är en gåva eller en förbannelse tvista de lärde.
Lev väl,
/N
Det är hur härligt som helst att spendera oändlig tid med sina barn. En ytterst stor ynnest att ha den möjligheten som förälder. Och vett nog att ta vara på den dessutom. Under My’s första levnadsår jobbade jag hemifrån som frilans. Det var fullständigt underbart att kunna följa hela hennes utveckling från dag ett tills hon började på dagis. Samtidigt blev tiden för arbetet lidande emellanåt. Men det var det värt. Då styrde jag all min tid.
 Stortjejen My på bushumör Idag är jag anställd och trivs väldigt bra med det. Dock har jag inte kunnat välja att följa Ida’s utveckling så nära på samma vis. Men tack vare vårt välfärdssystem finns det möjlighet att åtminstone få vara med en del under den, för mig, viktiga tid av utveckling som sker från ett halvår och ett år hos ett barn. Jag har nu fått uppleva Ida krypandes runt mina ben. När hon satte sig upp första gången. Ställa sig upp mot möbler. Stående ritandes på stafflit i lekhörnan. När hon ställde sig upp utan hjälp första gången. Stod utan stöd. Sina första stapplande steg som slutade pladask på blöjrumpan. När hon jagade storasyster runt lägenheten krypandes i turbofart. Ida underbart dansandes, vilket sker väldigt ofta. Spelandes på keyboard. Och nu när hon tio och en halv månad, går längre sträckor utan problem. Ute som inne. Det där med skor var lite knepigt i början.
 Att uppleva någonting nytt är stort Ödmjukt ska man tillägga att det inte bara är Ida som utvecklas i takt med tiden går och framsteg görs. Det är lika mycket jag som utvecklas. Hittar tillbaka till mig själv från en lite vilsen tid. Kunnat backa tillbaka, tänka efter och och om för att kunna välja rätt väg igen. Den basala vägen. Den förnuftiga vägen. Den levande vägen som faktiskt är här nu och hela tiden.
Det är fullkomligt fantastiskt att vara med henne och ha henne som lärare när hon upptäcker allt som är nytt och spännande. Vara med och se hur hon låg i gräset och studerade grästrån. Klappade marken. Och i sandlådan känna hur sanden kändes att klämma på och låta rinna ut mellan fingrarna. Hur sand smakade. Hur ett löv såg ut och smakade. Att komma ihåg att inte ta saker och människor för givet man har runt omkring sig kan man aldrig bli för ofta påmind om inte. Det är något jag försöker lära mina barn och som mina barn och familj hela tiden påminner mig om. Och jag blir allt bättre på att lära mig och komma ihåg, trots min lite tankspriddhet.
Lev väl,
/N
Fick i början av veckan ett trevligt mail från Brit där hon bjöd in till bokmingel på Ekovaruhuset för hennes med fleras bok om politikers närvaro i de sociala medierna, Politik 2.0. Ett perfekt tillfälle för en #lattepappa att komma ut i verkligheten en stund.
Så på torsdagsaftonen den sjätte maj var det dags att lämna #lattepappa-bubblan för en stund och bege sig mot Gamla Stan. När jag anlände hade många twänner och nyfikna samlats för att mingla med Brit, hennes medförfattare och medverkande politiker. Tyvärr missade jag talet och samtalet mellan Brit och Göran Hägglund som föregick längst in i Ekovaruhuset. Kan säga att det var så packat med folk att det inte fanns möjlighet att ta sig in. Passade istället på att mingla med trevliga personer, som inte heller fick plats i det bakre rummet, och ta del av det goda bubblet som serverades.
Många samtalsämnen avhandlades under aftonen. Reportagebok om SD, sökmotorsoptimering, galna motorcykelsfärder genom landet, fotografering, sociala medier, twitter, facebook, nikotinavvänjning, familjeliv, barn, skillnaden mellan det privata och publika och lite allmänt om politik och debatt. Först på Ekovaruhuset och bokminglet, senare på Le Rouge och slutligen på Ruby där Brit äntligen fick pryda sin laptop med en #tweetupsthlm klibba.
Det blev en heltrevlig kväll med mången trevliga samtal med twänner och #tweetupsthlm ”kändisar”.
Blev inte så många foton från min kamera men Johan Lange och hans kamera var med hela aftonen och föreviga kvällen. Så med Johans benägna tillstånd har jag ett par bilder från den mycket härliga aftonen.
Se alla Johans bilder på hans flickr-photostream.
Se Johans video på Göran Hägglunds tal.
Politik 2.0
|
|
Bli medlem du också!
Morris Motorcycles
är det första crowdsourcade elmotorcykelteamet i världen - häng på när vi förbättrar världen en liten bit i taget.
Disclaimer Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Det står fritt upp till dig att kommentera eller citera mig, men inte i kontexten som anställd hos min nuvarande arbetsgivare.
|
29 juli 2010
#tweetupsthlm
Prenumera via Feedburner